Om jag ville
Om jag ville kunde jag lätt få det. Få tröst, få smekande ord, höra att jag är fin, att jag är snygg, att jag är duktig, att jag är bra med mera. Jag lider inte direkt av uppvaktning. Och visst gör det mig ofta glad. Förgyller en grå dag, får mig att känna mig vital och fortfarande gångbar. Men det är ju allra allra helst av dig jag skulle vilja höra det. Höra att jag är snygg, att jag är smart och att jag är bra. Men du tycks inte se det. Hur kan det bli så? Varför ser bara andra det du inte ser.
Ibland undrar jag vad det beror på, att du inte som andra verkar vilja få mig att må bra. Varför skulle du annars bara vilja se och säga de dåliga sakerna. Varför kommer bara uppmuntran och stärkande ord från andra? Har du glömt vad du såg hos mig först, eller har du kanske aldrig sett det andra ser hos mig? =(
Att inte känna uppskattning och att man duger, är i det närmaste livsfarligt i en relation. Alla har vi behov. Jag liksom andra. Inte att jag tror mig om att vara otrogen. Men får man inte någon uppskattning och uppmuntran i förhållandet, så kanske det inte finns någon mening att stanna kvar tillslut.
En ny man har precis visat sitt intresse, på ett ganska tydligt sätt. Jag kan inte säga att jag är opåverkad. Är man det någonsin när man får uppskattning... Men han är definitivt inte den farligaste beundraren, den farligaste är en annan. En jag blivit alltmer påverkad av. Påverkad av hans stora omtänksamhet och omhändertagande om människor, hans mer gammalmodiga och romantiska läggning, och till detta dessutom ett snyggt och charmigt yttre. Jag håller mig dock nogrannt inom gränserna. Gör definitivt inget jag inte borde. Inte han heller, säkert väl medveten om min upptagenhet. Och jag vet ju vem jag älskar och vill ha. Men när man som i denna stund blivit totalt nonchalerad, bevisligen obetydlig, så går oundvikligt tankarna dit. Till vad de ser hos mig som inte min pojkvän ser. Och till den omtänksamhet och uppmärksamhet jag ser hos andra. Den jag önskar jag fick av dig. Av dig som jag älskar, men som jag inte längre vet vem du är, eller om jag ens vill fortsätta lära känna.
