Mitt liv här och nu...

Så åkte jag äntligen iväg till affären idag för att försöka avlösa ett av problemen i hemmet. Problemet består i att det dels behöver rensas ut grejor ifrån hemmet, och dels behöver städas upp ute i förrådet. De saker som ska rensas och sparas ifrån huset, ska ut till förrådet. Problemet är bara att det inte finns någonstans att ställa dessa tidsskriftsamlare och smålådor, då det krävs en hylla till för detta. Därmed har allt fått fortsätta vara rörigt eftersom det inte funnits någonstans att ta vägen med sakerna. Killen hade också dumt nog sagt mig för några månader sedan då vi gjorde iordning i förrådet, att han hade en hylla som vi kunde ställa dit, så därmed gjorde vi en plats för hyllan och sedan har saker stått på golvet i förrådet, och kvar inne, i väntan på denna hylla. Men denna väntan har dragit ut på tiden och dragit ut på tiden, och med denna väntan har också frustrationen växt allteftersom. Tillslut efter någon diskussion med killen har jag nu förstått att det inte finns någon hylla att ställa dit, utan den var upptagen av hans saker i hans hem, och inte alls möjlig att få fri. Varför han lovade mig den har jag ingen aning om. Don´t ask me...

Nu när jag iallafall äntligen fått ett svar om läget med hyllan, och att det verkade vara ett olöst dilemma just nu, så tänkte jag ta saken i egna händer och köpa en ny likadan, eftersom den ska passa exakt in i den plats som vi lämnat ledig. Så...Off we went.....till affären. Jag och barnen. Inte ofta man orkar dra med sig barnen på sådana projekt, men denna gång var frustrationen kring den saknade hyllan större än frustrationen kring att ha bångstyriga barn med sig. Något snopet det då var när vi en stund senare fick åka hem utan hyllan . Den var slut och skulle inte inkomma förren om ett antal veckor.

Det kallar jag min vanliga otur !

Nu är mötet över. Det gick bättre än väntat. Mer med positiva inslag än jag trott. Utgången har jag dock inte fått något svar om ännu. Så nu återstår en ångestfylld väntan på det. Hoppas det kommer besked så snart som möjligt, och att det förstås är positivt.

Känner mig lätt utpumpad just nu, efter den anspänning som mötet innebar. Skulle behöva en stunds sömn. Får se om det finns möjlighet till det. Men inte så lätt just nu med bägge barnen hemma plus en kompis till den store. Puh ! Är inte alls upplagd just nu för massa barnkiv och barnbus. Längtar till kvällen, till lugn och ro och att lägga mig och veta att åtminstone mötet är över.

Tänker på morgondagen och mår dåligt. Då väntar ett möte som jag bävat för i månader. Känner nervositet, stark oro och ångest. Inte egentligen för mötet som sådant, men för vad som ska framkomma. Vad kommer jag få höra?Kommer jag åka därifrån i tårar, eller därifrån med lättat hjärta. En sten har legat tungt tungt på mina axlar sedan över ett halvår tillbaks. Beroende på vad som kan sägas, kommer jag få fortsätta bära stenen, eller kunna lägga den ifrån mig, först kanske utbytt mot en mindre, och sedan en mindre och mindre. Men det beror somsagt helt och hållet på utgången av mötet.

Jag mår riktigt urkasst! Magen är orolig, och jag får sådan ångest när jag tänker på det att jag bara vill ställa in. Men samtidigt vill jag ju få det överstökat. Detta som legat som grund för att jag under så lång tid knappt inte fått något annat gjort. Inte kunnat ordenligt tagit itu med något annat. Det känns som hela mitt liv bara står och väntar på att få komma förbi detta. 

Känner för att dricka. För att kunna släppa på spänningen och känna att mötets vikt lättas upp. Inte att jag tänker supa, men ta ett par drinkar.

                  
                   Foto: Webbild.com.

Hemkommen med den älste igen. Nu ska det bli matlagning. Inget jag ser fram emot. Just nu känns matlagning som ett enda nödvändigt ont. Det enda som möjligtvis kan göra det lite mer spännande, är för att jag skulle testa en ny rätt idag. Har ett matschema sedan några veckor tillbaks, där det ingår en hel del nya rätter. Många förvånansvärt bra. Vilket ju alltid är kul. Får se hur det blir idag. Hoppas på ett lyckat resultat nu med,  men det är ju dessvärre inte alltid så.

Återkommer med resultat.

Undrar verkligen hur man får till en kalender i högra hörnet som jag sett att andra har . Den som söker ska ju finna sägs det, men det verkar inte stämma in här...Så ifall någon godhjärtad människa råkat ramla in här och dessutom råkar veta hur man gör, så får ni så jättegärna viska det i örat på mig .

Vad skriver man i sitt första blogginlägg? Känner mig helt tom däruppe just nu och har inte susning. Men det kommer väl...annars vore det här lite meningslöst ;).

Jag har tänkt använda denna blogg litegrann som en dagbok, vilket iof kanske inte säger så mycket. Så gör väl alla? Men vad jag menar är att jag har tänkt skriva mina privata tankar här, precis som man gör i en dagbok. Därför har jag valt att ha den anonym.  Skulle jag inte vara anonym så skulle jag inte känna att jag kan skriva ifrån hjärtat, utan riskerar att såra människor, lämna ut sådant jag egentligen inte vill om mig själv, och bli igenkänd. Därför får det bli såhär. Får se hur det går, om jag vågar skriva vad jag känner för här som det är tänkt.

Lite mer information om vem jag är får komma efterhand. Just nu har jag lite bråttom. Kram på er som eventuellt har råkat snubbla in här. Hur det nu skulle kunna gå till, för hur intressant är en nystartad blogg. Nä just det ;), inte vidare intressant.