Livets vändning
Många gånger slås jag över hur överraskande livet imellanåt kan vara. På både gott och ont ska kanske tilläggas. En sådan radikal vändning tog mitt liv när jag träffade min pojkvän. Från att ha gett upp om att någonsin träffa någon som det skulle kännas rätt med, så gjorde jag ändå helt plötsligt det . Det känns fortfarande än idag, x antal månader senare, som jag drömmer. Och det märkliga är att han fanns så nära, men ändå så långt bort. Att jag inte träffade honom tidigare berodde dessutom bara på mig. Jag undrar vad som skulle hänt om vi gjort det. Men samtidigt så var det nog bäst som skedde även om det blev sent i livet, annars hade inte min minsting funnits till, och risken hade funnits att det inte hade lett till ett förhållande om vi träffats tidigare, eller att det inte haft samma möjligheter till att hålla, iom att vi både utvecklats och mognat genom åren. Så det kanske trots allt finns någon slags mening med allt, även om jag under mina singelperioder hade svårt att tro det. Det kändes som att det bara var alla andra som hittade någon. Inte för att jag främst haft svårt att hitta någon, men för att jag främst haft svårt att hitta rätt. Det har kändes som en närmast omöjlig ekvation att hitta någon som man själv skulle få starka och ihållande känslor för, samtidigt som han skulle få det i mig, samtidigt som vi dessutom ska passa och fungera bra ihop. Hur skulle det gå till minns jag att jag tänkte med resignation. 
Men det gick. Can´t believe it! Mina tankar om detta med ödet eller vad man nu tror på, har verkligen ändrats till att jag nu känner att det verkar finnas en mening med allt. Och att det finns någon för alla.
. Det jobbiga är bara att det kan komma långt senare än man tänkt och önskat.
Älskar dig min kära pojkvän!!!
