Mitt liv här och nu...

Den senaste förkylningen har äntligen lite gradvis börjat släppa sitt benhårda grepp. Jag är inte täppt i näsan hela dan längre, utan bara vissa stunder, och inte lika fullständigt. Jag har inte ont i halsen längre. Jag har inte ont i kroppen längre, och jag har,  kors i taket, äntligen lite försiktigt börjat återfå litegrann av mina krafter. Inte fullt ut som jag hade förut. Men åtminstone lite mer än jag hade nyss. Åh så skönt! Får bara hoppas det fortsätter åt detta håll.

Var på dans i söndags. Skönt att komma ut en sväng. Skönt att träffa några fler än bara min lilla familj. Ännu mer skönt efter att man dessutom varit så instängd som man blivit under barnens sportlov, och min samtidiga sjuka. Nästan så man har känt att man behövt semester efter så mycket tid med barnen. De vet verkligen hur man kan driva mamma till vansinne ;).

Längtar ut och efter att få ta itu med mitt liv igen. Är så mycket jag vill göra, och så mycket som jag vill ha förändrat. Får hoppas att jag kan få börja göra det snart.

Lite sen summering, men men....

0 promenader.
0 träningar.

Tråkig sammanställning denna gång. Förvisso finns en vettig förklaring, och det är att jag har varit gräsligt förkyld. Har fått en ny omgång, som bara tog över efter den föregående. Har nog varit konstant kraftigt förkyld sedan strax före jul! Kan inte vara riktigt normalt detta...

Återigen en frånvarovecka. Har läst väldigt mycket. Och varit sjuk. Den ena kraftiga förkylningen efter den andra har tagit över min kropp. Har försökt att imellanåt tänka på att försöka stärka mitt immunförsvar med omega-3 och multivitamintabletter. Vet att det brukar hjälpa. Men det funkar bara några dagar, sedan glöms det bort igen. Förbannar mitt dåliga minne. Kom-ihåg-lappar går inte heller att sätta upp, för det skulle barnen dra ner snabbare än jag hinner blinka. Vet snart inte hur jag ska bära mig åt för att bli frisk. Känner mig instängd i min egen kropp. Vill bryta mig ur. Vill bli frisk, och orka saker och ting igen. Har känt mig så trött så länge nu. Och jag är evinnerligt trött på att vara trött, och evinnerligt trött på att vara deprimerad som jag blivit pga min trötthet och min sjuka kropp. En ond cirkel helt enkelt.

Har för övrigt fått ett nytt intresse också. Eller en ny fascination kanske man ska säga. Men jag tror jag väntar lite med att berätta vad. Får se om jag gör det senare. Har iallafall en mycket intressant sak som jag ska göra nästa vecka som har med detta att göra. Är mycket nyfiken!

Nog för att jag vet att det var några dar sen jag skrev sist, men inte en hel vecka! Inte kan jag knappt heller beskriva vad jag gjort. Vart tog veckan vägen liksom.... Den bara kom och gick. Det har nog bara varit mycket med allt helt enkelt.

Vi har kommit igång endel med att gå på husvisningar igen. Inte vet jag om det är någon mening. Men det känns bra iallafall. Turligt nog har vi väl ännu inte varit på någon visning där vi känt, att det här huset bara MÅSTE vi ha. För då hade vi fått problem. Han måste ju sälja sitt hem först, och jag måste ha ordnat vissa saker också. Men samtidigt, så kan saker och ting trots allt gå fort också. I mitt fall är det så svårt att veta när/om det kan lösa sig. Det kan ta allt ifrån någon vecka, till oändligt lång tid. Omöjligt att veta. I hans fall däremot är det lättare att veta, och är något som han själv styr upp helt och hållet. Det hänger bara helt på hur snabbt han jobbar undan, och hur petig han vill vara förstås. Och hur länge han vill dra ut på det här...kan man väl också konstatera därmed. Nej...nu ska jag inte vara negativ. Fast ibland blir jag fundersam. Framförallt efter hur sista halvåret har varit, så känns det inte lika bra för min del som det gjorde förr. Hans beteende har fått mig att tappa mycket av lusten, och gjort mig väldigt osäker. Undrar hur framtiden ser ut...

Efter några kraftiga snöväder, så har helt plötsligt den kala och höst/vår-liknande vintern äntligen blivit vit. Det piggar upp väsentligt. Är det vinter så tycker jag också det ska vara snö. Så just nu känner jag mig nöjd. Mycket nöjd. Med vinterlandskapet iallafall. För övrigt är det inte så mycket som hänt. Man står i väntans tider på alla sätt och vis....as usual. Helgen har varit lugn. Är lite missmodig över mig själv och att jag inte gjort mer. Men å andra sidan är jag ju fortfarande väldigt förkyld, så det kan ju vara bra för den sakens skull iallafall, att jag tagit det lugnt och inte stressat mig alltför mycket. Ikväll ska jag däremot bort. Ska dansa. Ska bli kul, men samtidigt lite pirrigt då jag var borta förra gången och hoppas jag inte hunnit komma efter för mycket. Bäst att kanske börja göra iordning sig lite smått. Öva lite på stegen och byta om. Ska ju även äta innan jag åker iväg. Och jag vet ju hur jag är, som alltid tror jag ska hinna med mer än vad jag i realiteten gör. Så det får väl bli så då. Ha en fortsatt trevlig helg mina läsare!