Med morgonens gryende suddas farhågor ut...
Märkligt det där. Det här fenomenet är verkligen vanligt hos mig. Problem som känts så tunga dagen/kvällen eller natten innan, lyfter lätt iväg med morgonens gryende. Det är som solljuset och den nya dagen inte orkar eller vill bära med sig bekymmer ifrån gårdagen. Så idag känns allt mycket lättare. Ännu mer mildrades det av att svagt bli väckt av hans ömma och kärleksfulla kram i morse. Hans kind emot min, eller om det var hans mun mot min kind, svårt att säga i det halvsovande tillstånd jag var i då. En skön känsla gav det iallafall. En känsla som gärna vill sudda ut alla obehagskänslor från igår. Samtidigt vill jag inte bara glömma och låtsas som att det inte hände. Jag vill kunna hålla huvudet kallt, så att jag inte utan vidare låter honom behandla barnen på vilket sätt som helst. De är ju ändå viktigast. Samtidigt har jag så enormt svårt att se vad som är över gränsen. Jag märker att det är mycket svårare att acceptera sämre beteende ifrån honom mot barnen, i jämförelse mot om det kommer från mig eller deras pappa. Litegrann samma sak som när man själv kan säga mindre angenäma saker om ens familj, barn, eller ex , så är det en helt annan femma när ens partner gör det. Då är det inte alls lika okey, utan känns fel. Då vill man gärna försvara. Varför är det så? Får bara man själv säga så om ens familj, barn och ex? Därför får jag hela tiden väga min känsla från hans beteende mot barnen, emot tanken på om jag eller deras pappa gjort så, för att försöka se vad som känns okey eller inte. Inte att jag och pappan jämt gör rätt, men det känns som vi oftare har mer lika åsikter om barnen. Förvisso är det något som tagit sin tid att komma fram till. Vi har ju haft ett antal år på oss att vänja oss vid föräldraskapet, vänja oss vid hur det är att ha tjoande och stimmande barn, vänja oss vid att barn ofta inte gör som man säger. Så det kanske bara är helt naturligt att han reagerar hårdare.
Känner lite nervositet. Hur ska jag bemöta honom senare. Jag är en människa som nog gärna vill smita ifrån konflikter. Vill inte, och orkar inte. Tiden finns aldrig heller. Men man borde nog...
