Mitt liv här och nu...

Pga den långa frånvaron känns det som det nu är massvis som jag skulle vilja prata om. Mycket som hänt. Mycket som bubblar under ytan. Men samtidigt sitter jag med samma gamla vanliga problem som vanligt, med hur jag ska kunna prata utan att avslöja för mycket om mig själv. Det eviga dilemmat. Anonymitet har definitivt sina baksidor.

Dessa saker förundras jag ofta över, hur öppna många människor är i sina bloggar. Jag tänkte mig samma öppenhet innan jag började skriva, men ganska omedelbart upplevde jag hur avslöjande allting känns. Om någon känner mig sedan tidigare, så kan ju minsta berättelse avslöja vem jag är. Inte att jag har några "big secrets" att avslöja. Inte att det är något speciellt, märkrvärdigt eller intressant med mig. Tvärtom. Men det är ändå privat för mig. Privat att avslöja eftersom jag pratar om bland annat mina nära och kära. Då blir det ju känsligt just ifall dessa nära och kära skulle hitta hit. Jag undrar hur andra tänker kring sådant.

Vid tillfällen när jag även läst anonyma bloggar, har jag upplevt det som att de skriver på ett så anonymt sätt att närstående inte skulle känna igen sig. Men kanske skulle de det ändå. Kanske känner de samma sak som mig.