Kom låt det hända...
Ett antal dagar av sjuka barn, tidsomställning och ledighet, har gjort att jag blivit seg. Svårt att komma igång. Svårt att göra det där man måste. Tankarna driver bara iväg på annat. På tidigare dagar, tidigare stunder, framtiden och andra människor.
Det är så mycket jag önskar hände. I mitt förhållande, med min arbetssituation, med barnen, med boendet, med kompisar, med hälsa och träning. Ja alla de där viktiga sakerna i ens liv. Så mycket jag önskar. Så mycket jag inte är tillfredsställd med. Hur kommer man dit man vill? Många saker är man inte ensam att bestämma om, därmed är det inte bara att göra det man vill.
Just nu är det mesta stillastående i mitt liv. Det händer inte någonting. Det känns som att sitta fast i ett gyttjehål. Man trampar och trampar för att komma loss. För att få till en förändring. Men man kommer ingenstans, eller så lyckas man komma ännu längre ner med någon fot. Det är frustrerande. Så enormt frustrerande. Samtidigt finns det saker jag är glad över. Allt är ju inte bara svart. Jag är glad och tacksam över mina barn. Jag är glad och tacksam för min kille. Jag är glad och tacksam för det hus jag lever i. Jag är glad och tacksam över mina goda grannar, för mina barns lekkamrater osv osv. Det finns egentligen mycket jag är tacksam över. Tur det! Men det tar inte bort den frustration jag känner på andra områden. De där områden jag känner mig färdig att ställa mig upp och bara skrika rätt ut över snart.
Låt det hända något positivt på dessa områden snart! 
