Påfyllning

Då har han varit här en stund. Många kramar blev det. Mycket inandande av hans lukt. Pussar. Blickar. Lite småeggande prat.

Spritter av glädje och lyckorus. Kär...så kär!  

Minns för 1 år sedan. Vårt vänskapliga prat. Att han dock skulle få den roll han fått, var något jag då inte i mina vildaste fantasiser kunde tro. Då fortfarande ganska fastlåst. Fastlåst med en man jag inte var tillsammans med längre. En man som inte ville släppa taget. Som inte ville förstå och respektera att jag ville gå vidare. Att vi bara var vänner, sedan länge tillbaks. Förvisso kanske jag gjorde några dumheter, som ledde till att hoppet inte släcktes ut för honom. Resor,  filmkvällar, och liknande förehavanden som vid tillfällen tillbringades tillsammans. Om ändock tilltjatat från hans sida, och med ett evigt förtydligande från min sida, att vi bara var vänner. Varnade om att jag längre fram kanske skulle vilja träffa någon. Inte just då, för hans skull och min skull, men senare...

Försökte bygga upp ett avstånd, och få honom att vänja sig vid tanken. Varnade gång på gång, om vad som kunde ske. Trots att det samtidigt kändes löjeväckande att något sådant skulle kunna ske. Hur skulle det gå till? Jag som var fullt upptagen med barn och hem. Jag som aldrig hade någon tid till överst. Jag som aldrig hade några möjligheter till krogkvällar. Jag med min svårighet till att bli förälskad. Och han som dessutom hade full koll på varenda steg jag tog. Men trots min skepsis, ville jag varna, utifall att det trots allt skulle ske. Rädd för hans reaktion. Rädd för hur han skulle ta det.

Ändå blev det så. Så som jag aldrig kunde tro, utan bara drömt om.

Reaktionen blev stark. Chockad blev han. Kanske lika chockad som mig. Och motstånd fick jag. Nu känns det ganska avlägset. Som en obehaglig dröm, som fanns och var verklig, men nu är borta.

 Kan fortfarande minnas hans doft för ett par timmar sen. Minns hans armar runt min kropp. Hans läppar mot mina och hans kvarhållande blick. Nu kanske jag kan stå ut ett par dagar till....tills vi ses igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0