Mitt liv här och nu...

Tänker på morgondagen och mår dåligt. Då väntar ett möte som jag bävat för i månader. Känner nervositet, stark oro och ångest. Inte egentligen för mötet som sådant, men för vad som ska framkomma. Vad kommer jag få höra?Kommer jag åka därifrån i tårar, eller därifrån med lättat hjärta. En sten har legat tungt tungt på mina axlar sedan över ett halvår tillbaks. Beroende på vad som kan sägas, kommer jag få fortsätta bära stenen, eller kunna lägga den ifrån mig, först kanske utbytt mot en mindre, och sedan en mindre och mindre. Men det beror somsagt helt och hållet på utgången av mötet.

Jag mår riktigt urkasst! Magen är orolig, och jag får sådan ångest när jag tänker på det att jag bara vill ställa in. Men samtidigt vill jag ju få det överstökat. Detta som legat som grund för att jag under så lång tid knappt inte fått något annat gjort. Inte kunnat ordenligt tagit itu med något annat. Det känns som hela mitt liv bara står och väntar på att få komma förbi detta. 

Känner för att dricka. För att kunna släppa på spänningen och känna att mötets vikt lättas upp. Inte att jag tänker supa, men ta ett par drinkar.

                  
                   Foto: Webbild.com.