Tappat orden
| Orden har gått ur mig som luften ur en ballong. Kvällen blev inget som jag väntat, och det är med ett mycket lättat och lyckligt hjärta jag skriver idag. Förvisso hade jag kanske inte så mycket med vännerna att göra. Kvinnan, den där kvinnan, var som sist, inte otrevlig, men inte intresserad heller. Däremot var den tredje kvinnan desto trevligare och mer intresserad. |  |
 | Min kille var däremot den som gjorde den absoluta skilladen på hela kvällen, mot den bild jag i min ångest byggt upp. Han lämnade inte min sida på hela kvällen. Höll hårt fast i mig, ständigt hållande mina händer i trängseln. Trygg och närvarande. Med kvällens gång steg känslorna av alla smekningar vi stundvis gav varandra, och slutade i ett antiklimax med hett kyssande intill dansbanan, som om vi nyss hittat varandra. |
| Som ett nyförälskat par tog vi oss till hans hem, och slutet blev det oundvikliga, tätt omslingrande efter mättnad. Känslorna som flytande lava. Heta, uppslukande och tändande. Hjärtat dunkar som om det vill ut ur bröstet. Flämtningar som stöts fram. Älskar så det nästan gör ont. Som första gången, men ändå mycket mycket bättre. |  |
Kommentarer
Trackback
