Mitt liv här och nu...

I  väntan på kärestans ankomst efter sin resa har jag varit och gjort en inhandling. Hade även tänkt städa upp härhemma där det på sistone kommit att se ut som en bombnedslag. Men frågan är om tiden och orken räcker till. Oftast vill man så mycket mer än vad som är möjligt. Hade önskat att hemmet hade varit i topp, barnen lugnt sussande i sina sängar och att han skulle se mig som han gjorde de första gångerna. Precis sådär perfekt ni vet som i Ajax-reklam och de där andra. Hemmet skinande rent, frun och barnen likaså. Men jag får inse att det nog knappast blir så, frånsett i min fantasi där tiden, orken och möjligheterna alltid är obegränsade.

Längtar så efter älsklingen, efter hans kramar, hans kyssar, att få andas in hans doft och ha honom nära.  Tyvärr är det dessvärre inte rätt tid för att komma fullt så nära som jag önskar , men får nöja mig med det som kan bli. Önskar och hoppas han skulle känna lika mycket som mig.

Mitt i mina uppspelta känslor kring kärestans ankomst, så fick jag dessvärre annat som lade sordi på känslorna en smula. I affären stötte jag på en bekant. En bekant som jag ifrån allra första stund intuitivt känt att jag inte är uppskattad av. Det gör mig lessen av någon anledning. Jag har varit trevlig, och försökt visat intresse, så jag har svårt att förstå hennes tydligt visade ogillande. Inte att hon direkt är otrevlig, men det var med nöd och näppe hon frampressade ett hej när hon mötte min blick.  Minen till denna gick inte att ta miste på, jag var helt tydligt inte någon hon upplevde som en trevlig bekant.  Det sårar. Kanske har vi inte så mycket gemensamt, mer än antalet barn och ålder på dessa. Men varför så snabbt dömma ut någon som ointressant. Själv tycker jag inte direkt illa om människor såvida de inte är ohyfsade och otrevliga. Sedan är det självfallet så att man tycker mer eller mindre om människor beorende på hur personkemin stämmer överens och hur mycket man har gemensamt. Men att direkt känna att någon med ganska uppenbar tydlighet visar att man inte är uppskattad, från någon som man enbart försökt varit trevlig emot, det gör mig både konfunderad och lessen.  Vad har jag gjort för fel? Eller handlar de om något helt annat...