Tystnadens brytning
Så bröts det. Tystnaden som blivit på grund av barnens frånvaro. Det var en närmast efterlängtad brytning. Underbart att komma och se minstingen stå med leende ansikte och vinkande hand, väntandes på mamma och kastandes i mina armar. Mamma.... that´s me. My darling!!! 
Den store glad också, men på ett lugnare sätt, ståendes vid pappas dörr. Mest upphetsad över att få berätta om sitt avancerande i tv-spelen. Mamma ingen att hetsa upp sig inför.
Senare var det barnens simning, då hjärtat höll på att svämma över av stolthet. Kärleken så stark !!! Alla bråk, käbbel, kivigheter och gnäll som bortblåst. Kan barnen någonsin vara jobbiga? Det har glömts bort. Försvunnit med vinden. Med frånvaron. Hur skulle jag klara mig utan dom?
Vilken skillnad ett par dagars vila kan göra. Att få hämta andan. Få lite distans. En stunds lugn och ro. Hinna känna saknad. Nu en mamma med nyhämtad energi. Beredd att ta sig an en ny intensiv period av gråt, skratt, skrik, babbel, käbbel, kiv, kramande barnarmar, blöta pussar, gnäll, tjat och allt annat som föräldraskapet för med sig. Både underbart som jobbigt. Det är så det är, och så det ska vara.
Kram !
Hej Tindra!
Välkommen hos mig.
Jag ska läsa igenom din historia också en dag, men nu är klockan så mycket och jag ska upp tidigt i morgon... så jag får vänta tills ett bättre tillfälle dyker upp!
Kram,
Tizzel
Hej!
Du är så välkommen att läsa. Jag kanske dock inte så genomgående har skrivit ner min historia ännu. Låter det komma lite pö om pö. Men du är varmt välkommen att läsa det som finns.
Kram
