Ups and downs
Berg och dalbana, är den närmaste liknelsen till senaste dagarnas känsloupplevelser. Tankarna har varit satta i fortsatt rullning, inte bara för mig utan även för honom. Vi är helt tydligt nere i en svacka bägge två. Känslorna har svängt kraftigt mellan viljan att ge upp och viljan att ivrigt kämpa vidare. Det som står i vägen att ge upp är känslorna som trots allt hela tiden på ett starkt sätt funnits där, vilket resulterat i ivrigare sex än vi haft på länge. Hur utgången för förhållandet däremot kommer bli återstår att se. Just för stunden har jag återigen tagit nya tag och vill kämpa, med flera böcker till min hjälp. Jag ska läsa relationsböcker, böcker om styvfamiljsproblematik och barnuppfostran. En hel arsenal till min hjälp. Hoppas det kommer fungera. Vore synd om allt blev förstört enbart pga småsaker. Men skulle det inte fungera så vill jag känna att jag verkligen försökt, och inte behöva känna att jag är besviken över min egen insats i förhållandet. Arbetet och kampen bör därmed inte ha varit förgäves, för skulle inte förhållandet gå att rädda, så bör jag iallafall ha fått nya kunskaper och mognad som om inte annat, åtminstone kan göra mig bättre rustad för framtiden. Inget jag givetvis ser fram emot, men försöker hur svårt det än kan vara att ha ett positivt förhållningssätt.
Det svåra många gånger är bara att kampen oftast är en ensam persons. Väldigt många gånger verkar det vara kvinnornas. Men rätta mig gärna om jag har fel... Det svåra blir att det därmed oftast bara blir en förändring ifrån en person, medan det oftast behöver komma till en förändring från bägge. Hur jag ska lösa det vet jag fortfarande inte. Jag hoppas han kommer inse vikten av att ansträngning även kommer bli viktigt från hans sida. Men efter mina tidigare erfarenheter från andra män, befarar jag det värsta. Ja det kan låta syrligt, men dessvärre min erfarenhet.
Hur han just nu själv tänker kring framtiden vet jag inte. Inte har jag för egen del heller gett väder för mina känslor mer än oro. Han verkar trots känslomässig turbulens fortfarande vara inne på samma spår som tidigare, då han fortfarande verkar planera att sälja sitt hem. För egen del har jag stannat upp, och funderar på om det vore bäst att vänta för att mer säkert se hur utgången kan tänkas se ut. Mitt letande efter ett hem har därmed abdrupt avbrutits, och jag har känt hur jag ändrat inställning från ett förväntansfullt och planerande läge till ett mer nollställt läge. Ungefär som i allra första fasen av ett förhållande då man står i väntan på att se hur det kommer utvecklas. Det enda som kvarstår är att ta beslutet kring det hem som vi redan tittat på och ännu inte kunnat besluta om.
Om man kunde se in i framtiden...undrar vad man skulle se då...vilken väg kommer det här ta?
