Mitt liv här och nu...

Ganska oplanerat har jag fått några dagar att vara hemma mitt i arbetsveckan och allt. Inte dumt. Förvisso lite mindre kul för sjuklingen som jag tar hand om. Men fullt så illa är det inte för henne heller. Hon har fått det ganska skönt. Får ligga i soffan och titta på filmer. Rita. Bada. Leka lite lugnt. Spela dataspel och titta på mamma som tvättar och donar.  Inte dumt alls. Och för mig har det visat sig närmast vara en skänk från ovan. På grund av jobb, resa, de dagliga göromålen med mera så hade hemmet återigen förfallit. Nu fick jag chans att hugga tag i det igen. Så enormt skönt. Det gör en otrolig skillnad på mitt mående. För att orka med. För att inte deprimera mig. Precis på samma sätt som ordentlig sömn är viktigt, och ordentlig mat, och även andra ingredienser inom en relation ifall men lever i en sådan (Know it too well). Får alltid försöka hålla sådant i huvudet. Blir det ena eftersatt är det så lätt hänt att det dra med sig det andra och sedan det tredje, och så är hjulet igång. Man tappar orken, glädjen, lusten för partnern, relationen , barnen och livet.  Ja alllt behöver inte nödvändigtvis ske samtidigt vid alla tillfällen. Ibland dras man bara ner litegrann och kortare stunder, och ibland djupare och längre tider. Men nu var det inte det jag skulle fördjupa mig i, utan att jag bara känner mig ovanligt uppåt, för att leva mitt i en separation. Lite trist att tjata om det, men det är trots allt en stor kris att gå igenom en separation för säkert de flesta av oss. Och det vore en lögn att påstå att det inte påverkar mig i väldigt hög grad, och är det som finns i mina tankar de flesta minuter under dan. 



Så några ovanligt bra dagar har det varit, och bra mycket roligare än min smiley ser ut att ha det. Hittade bara ingen glad städare. !