Mitt liv här och nu...

Det finns en folkgrupp jag inte kan begripa mig på, och det är de där människorna som vill bråka om allt. Jag kan för mitt liv inte begripa hur de orkar. Och med tanke på vilken lätthet dessa retar upp sig på allt möjligt från stort till smått så undrar jag också hur de verkligen mår innerst inne. Själv är jag lite motsatsen, det är ytterst sällan jag orkar irritera mig. Jag känner alltsom oftast att det inte är värt den ansträngningen. Att det inte är värt att må dåligt för. Det känns som bortkastad tid, då det ytterst sällan dessutom leder till någon förändring. Trots långa och uppretade diskussioner brukar det sällan vara någon som ändrar sin åsikt. Det enda som händer är just det....att de bara har retat upp sig själva. Därför har det undan för undan blivit alltmer sällsynt att jag ger mig in i sådana diskussioner, och de ytterst få gånger det numera händer så förbannar jag mig själv för att jag gjorde något så dumt. Till vilken nytta liksom....?