Mitt liv här och nu...

Som en trevlig fortsättning på kvällen (NOT) så ledde förstås min deprimerade sinnesstämning till att jag kom i bråk med barnen. De fick stå som slagpåsar för den frustration jag kände på insidan. Ja inte fysiskt förstås, men verbalt. Så nu mår jag ännu sämre...och känner mig som den sämsta mamman på detta jordklot. Förvisso förtjänade de tillsägelser då de stökat till det rum jag strax innan hade städat iordning, lagom till läggningen. Men min åthutning låg inte i linje med det de gjort, och en vettig uppfostringsteknik lyste med sin frånvaro. 

Kan det bli sämre?! =(