Dunderförälskad
Barnen som varit borta under helgen var på hemväg i morse. Mitt stora barn pratade jag med i telefon på morgonen. Hans pappa skulle köra honom till skolan, så vi syns inte förren skolan slutat. Minstingen blev däremot avlämnad här, och vilka känslor som vällde upp när vi möttes! Ojoj! Hade det inte varit för att vi behövde ge oss av till dagis ganska snabbt så hade vi säkert fortfarande suttit och kramats och pussats. Vad jobbigt att skiljas när vi precis mötts igen. Känner mig verkligen dunderförälskad. HAde jag varit en seriefigur, så hade det flugit runt en massa hjärtan runt mig nu =).
Tänk vad de växer också. Normalt ser jag det inte så lätt. Men när de är borta över några dagar så tycker jag det känns som de nästan växt flera centimeter bara på de där dagarna. Så är det förstås inte, utan förmodligen bara att jag då för en gångs skull ser det jag inte på samma sätt lägger märke till i vardagen, när man ser dom varje dag. Vad tiden går, trots att man många gånger tycker den står stilla. Snart är de inte små längre. Vilket påminner mig om något jag tänkt på ofta på sistone, att jag måste bli mycket duktigare på att ta vara på tiden jag har med dom. Försöka njuta och vara mer med mina barn. Oftast är det så stressigt med allt, och man utnyttjar tiden till max för att hinna med det ena och det andra. Och visst, mycket saker finns det ju som måste göras. Men tiden med dom är ju också dyrbar. Kastar man bara bort all den tiden så kommer de snart vara stora och man kommer sitta och ångra sig för det man inte gjorde. Det viktigaste tycker jag då inte är vad man gör med dom, utan att bara vara med dom oavsett vad man egentligen gör. Så det ska jag försöka lägga på prioriteringslistan, att se till att försöka få mer tid med mina barn.
Tänk vad de växer också. Normalt ser jag det inte så lätt. Men när de är borta över några dagar så tycker jag det känns som de nästan växt flera centimeter bara på de där dagarna. Så är det förstås inte, utan förmodligen bara att jag då för en gångs skull ser det jag inte på samma sätt lägger märke till i vardagen, när man ser dom varje dag. Vad tiden går, trots att man många gånger tycker den står stilla. Snart är de inte små längre. Vilket påminner mig om något jag tänkt på ofta på sistone, att jag måste bli mycket duktigare på att ta vara på tiden jag har med dom. Försöka njuta och vara mer med mina barn. Oftast är det så stressigt med allt, och man utnyttjar tiden till max för att hinna med det ena och det andra. Och visst, mycket saker finns det ju som måste göras. Men tiden med dom är ju också dyrbar. Kastar man bara bort all den tiden så kommer de snart vara stora och man kommer sitta och ångra sig för det man inte gjorde. Det viktigaste tycker jag då inte är vad man gör med dom, utan att bara vara med dom oavsett vad man egentligen gör. Så det ska jag försöka lägga på prioriteringslistan, att se till att försöka få mer tid med mina barn.
Kommentarer
Trackback
