Faschinerad
Kollade in en mycket intressant dokumentär igår. Nunnan som tidigare visats på svt. Jag är enormt fascinerad! Har inte kunnat släppt filmen med tankarna sedan dess. Denna tjej, hennes uppväxt, hennes önskan att ta ett sådant livsavgörande och extremt beslut. Jag kan inte förstå, men fascineras enormt över hennes beslut. Tre löften som hon måste leva med resten av livet:
Fattigdom - att inte äga något
Lydnad - att avsäga sig den egna viljan
Kyskhet - att avstå från att älska en man.
Jag skulle inte ens kunna avstå någon utav dessa tre ting.
Har påverkats starkt av denna film. Tänkte på den hela dan igår från att jag såg den. Tänkte på den när jag gick och lade mig, (ja bredvid min oro för min pojkvän - se föregående inlägg i bloggen). Tänkte på den inatt när jag vaknade till imellanåt. Tänkte på den i morse. Tänker på den nu. Hittar inte ord för vad jag känner, men det är sådan stark fascination över hur olika vi människor är. Över hur man kan ta ett sådant beslut. Över hur man kan tänka sig och tom vilja leva instängd på det viset resten av livet. Nästinpå som en fånge. De hade ju tom galler på besöksrummet. Enda skillnaden från fängelse är ju nästan bara att man som nunnan frivilligt väljer att bo där, och så självfallet att ma inte begått något brott för att komma dit, och att man lever med bön stora delar av dagen.
Fascineras också över hur man orkar med den sortens liv de har på klostret. Aldrig någon sovmorgon. Alltid upp lika extremt tidigt. Alltid göra den ena sysslan efter den andra efter samma utstakade schema. Inte kunna prata med de andra nunnorna, annat än under de små och få utstakade tider som utsett till detta. Aldrig kunna lägga sig i soffan och slappa med en bok. Aldrig kunna sätta sig och surfa på internet, eller välja en film på tv att se. Aldrig mer åka hem till föräldrarna. Aldrig mer gå på restaurang. Aldrig mer gå en runda på stan. Aldrig mer bada i havet, sjön, badhuset. Aldrig få några barn. Aldrig älska med någon. Aldrig ens kyssa någon. Osv osv....det poppar upp det ena efter det andra som fråntagits den som gör detta val. Hur klarar de det? Hur kan de välja detta?
Känns som jag sitter med hakan nere vid marken. Visst har man känt till om kloster ocb nunnor förr, men jag har aldrig så exakt förstått hur de lever. Jag har aldrig funderat på det. Nu med dokumentären blev det så tydligt, att det faktiskt finns människor idag, av nutid, tom unga människor som Marta i filmen (19 år), som väljer denna form av liv. Känner mig så förbluffad. Ja närmast chockad.
Någon annan som förstår...?
