Lärdomens seghet
Tänk att det är samma visa....varje dag. Det är fascinerande och enerverande att det ska ta sådan tid för dom att lära sig. Varje dag drar det fram som en tornado i huset. Antingen är det miljarders bitar av små avklippta papperslappar, eller så är det pusselbitar som de slängt runt, eller alla böcker ifrån boklådan...vilket är en ganska ansenligt mängd, eller alla spelkort till något spel där man mycket troligt aldrig kommer lyckas hitta alla kort så att man kan fnna nöje av att spela spelet längre fram. Något är det iallafall. Allra vanligast fler olika varianter dessutom. Och när man sedan chockad ser kakafonin som helt plötsligt finns där i hallen, eller köket, eller vardagsurmmet efter att man bara har varit på toa en stund, eller suttit vid datorn en stund eller telefon eller vad det nu vara månde, så säger man med bestämd stämma att det där får ni minsann plocka rätt på, vilket jag som förälder tycker är en helt rimlig förväntan. Men vad händer....jo istället får det svar man tycker man borde få, så hör man istället: "nej jag vill inte". Nähä....vem är det som vill då? Jag?? De måtte tro att jag älskar att städa! Så istället för det svar man tycker man borde förvänta sig, så blir man istället tvungen att köra samma harang som man gjort varje dag de senaste veckorna och månaderna. "Ja men om du inte orkar städa upp så ska du inte heller släpa fram det" osv osv. Varvid man ändå bara får som svar: "jag vill inte!", "jag orkar inte!", "jag har inte lust!" eller en av minstingens varianter där man lägger sig på golvet och skriker och sparkar "uhäää! ", alternativt den lite mer smartare versionen där man kryper ner under täcket och säger "men mamma jag mår inte riktigt bra". Nä visst....vem mår bra av vetskapen att man ska behöva lägga sig ner och kräla runt en halvtimme för att plocka upp de miljardärs delar man själv varit dum nog att kasta runt. Nä...jag begriper inte varför det ska vara så svårt att förstå en sådan enkel sak, som att det man själv ställer till med får man själv ta itu med sedan.
Jag skulle bra gärna vilja se barnens min ifall jag släpade dom bort till köket efter att jag efter 2 timmars matlagning och tillhörande användning av kastruller, byttor, slevar och mått skulle säga att "ni får städa....jag har ingen lust". Så får vi se ifall dom hajar hur kul det är för någon att städa upp, som inte ens är skyldig till röran. ;)
