Mardröm
Mitt i natten vaknade vi bägge av mitt skrik. PV var snabbt vaken, omfamnade mig, berättade lugnande vart jag var och undrade vad som hänt. Jag som häromdagen satt och tänkte på att det inte verkar som att jag någonsin drömmer, hade helt plösligt vaknat mitt ur en mardröm. Den handlade om ett ex. Barnens pappa. Och även om jag bara har en kort minnesbild av den sista sekvensen, så räcker det. Det behövs ingen drömtydning för att förstå vad den handlar om, eller varför jag drömt den. Han höll vårt yngsta barn, som i drömmen bara var en bebis, rakt ut över en öppning, där det var flera våningar ner till golvet. Han tittade på mig och sa att tydligen fanns det inget annat sätt för att få mig att göra som han ville. Hela hotet handlade dessutom om något så bisarrt som att han bara ville att jag skulle gå på en promenad med honom. Sjukt...men trots det bisarra och trots att det dragits till sin spets, så var det inte långt ifrån sanningen kring vad som tidigare hänt. Alla gånger från förr då han närmast tvingat mig till förhållande. Alla gånger då han alltid hittade något sätt att komma åt mig.
Jag minns skräcken som grep mig i drömmen, skräcken om att han trots att han säkert inte ville, ändå fanns en risk att han kunde råka tappa vårt barn eftersom han trots allt hade druckit.
Jag kramade PV hårt, kände tryggheten sprida sig, samtidigt som skräcken och ångesten över allt som hänt förr satt som en bismak i munnen. Och även om det var förr, så finns det en risk även för idag, framförallt för barnen. Det är inte roligt att erkänna och inte roligt att leva med. Oron kommer alltid finnas där.
Samtidigt inatt när jag vaknade mitt i denna mardröm mindes jag också plötsligt väldigt skarpt, att detta inte var första gången. Jag har ofta mardrömmar, villket jag tydligen aldrig minns i vaket tillstånd. De brukar tydligen oftast handla om barnen och att de är utsatta för fara på ett eller annat sätt. På villka sätt kunde jag däremot inte minnas inatt, men jag mindes väldigt tydligt hur jag ofta ofta vaknat ur mardrömmar när något barn varit nära att dö eller skadas, alternativt redan har gjort det, och hur jag sedan har fått kämpa med att vända hela drömmen så det har fått en lycklig utgång.
Usch, jag undrar vad detta innebär. Bearbetar jag bara min rädsla för att något ska hända, och sådant som tidigare hänt, eller är det någon framtidsscenario.
Otrevligt är det iallafall. Jag som inte trodde jag drömde alls. Vad ovetande man kan vara ibland...
