Mitt liv här och nu...

Har varit på ett par promenader. En för att lämna den stora till en kompis, och en likadan promenad nyss för att hämta hem. Även om den lilla varit gnällig, och den stora ofta får tjatas på, så märkte jag hur jag gick med ett stort flin på mina läppar. Vill bara krama dem bägge hårt och låta dom få veta hur mycket jag älskar dom.  Så lycklig över mina barn. Minns hur det var på den tiden då jag inte hade några barn och längtade så hett. Nu känns det ganska länge sedan. Tänk vad mycket mer innehåll mitt liv fått sedan dess. Självfallet medföljer det mycket arbete. Men innehållsrikt är det, och jag ångrar mig inte en sekund de val jag gjort kring det, hur tufft det än stundvis har varit.

Nej nu är det dags för lite mat. Magen ropar.