Nattligt sällskap
PK (pojkvännen) var här i natt. Så skönt att få krypa ner och sova bredvid honom. Även om jag förvisso återigen börjat vant mig bort med att ha honom sovande bredvid, då han tillbringat mycket tid i sitt gamla hem igen, så känns det ändå så skönt när han är här. Gick och lade mig rätt sent, då jag blivit omställd under helgen. Lade försiktigt min hand på honom där han låg väl instoppad under täcket, och kände hans lugna andetag inunder. Kände sådan trygghet. Så skönt! Om det bara kunde ske oftare, men nu är det mycket tid isär pga hans arbete i hemmet. Känns jobbigt inte bara för att det ger mycket tid ifrån varandra, utan för att det ofta inte heller händer något med det där arbetet. Ibland har jag därför fått mina tveksamheter och tänkt att han kanske bara skjuter på att bli klar. Kanske trivs han bra som det är. Kanske har han blivit osäker till om han vill flytta ihop. Samtidigt vet jag att han är en av de mest sega människor jag varit med om. Trögstartad som få, som närmast måste sparkas igång. Så säkert stämmer det att han nog bara inte orkat eller har lyckats kommit igång med något, de dagar han inte gjort något. Inte desto mindre gör det mig lessen. Lessen för att det inte känns som något han har bråttom med, och längtar efter att bli av med. Lessen för att jag inte är en tillräckligt stor morot, för att han snabbt skulle avklara det han har kvar.
