Nu är han borta
De senaste dagarna har vi haft en del prat om flytt. Fortfarande har jag inte sagt ett ljud om mina tidigare tankar och känslor, då det för stunden inte behövs eftersom han bott här sedan i tisdags. Vi har sett några hus som vi eventuellt ska titta på. Dessvärre tror jag inte det kommer leda till något mer, då det finns några saker som egentligen behöver ske först, och som ingen utav oss kan påverka i så stor grad. Det är bara att vänta och se.
Han har även pratat lite om hur jobbigt han tycker det är med sina renoveringar av sitt hem. Som han sa så skulle han aldrig kunna ha orkat det, om det inte vore för mig. Skönt att höra men samtidigt lite jobbigt, eftersom det trots allt inte är något som han har tvingast till att göra. De renveringar som han valt att göra, är just det....ett val ifrån honom. Det är ingen som sagt att han behöver göra det, medan jag å min sida inte har haft något val, mer än att försöka acceptera. Men någonstans finns det nog ändå en gräns för hur länge man orkar vänta på det där som den andra ska fixa klart. Det känns verkligen som denna gräns har nåtts, och det just nu på alla sätt behöver hända något mer. Men detta har jag redan skrivit så många gånger...så jag ska inte trötta ut er mer med prat om det.
För stunden känns det iallafall en aningens bättre. Han gjorde en liten kraftansträngning igår när han var hemma en stund, och som han sagt kanske det även blir några ytterligare kraftansträngingar nästa helg efter att han har kommit hem. Får hoppas han står fast vid det. Om han lite bättre försöker att bita ihop och arbeta vidare, så kanske jag å min sida kan försöka bita ihop lite mer på tålamodsfronten.
du får skriva exat vad du vill!! Din blogg ingen annans, ;)
vill jag inte läsa så har jag ett val!
Om du inte kan ta upp hur du känner så kan man inte gå videre på samma sett!
Eller så får du bita ihop och sudda bort tankarna
själv;)
Allt kan ju inte hända på ett tu tre heller;)
Du vet killar är lite tröga i starten hahahah *kram på dig*
Jo jag vet väl att jag får skriva vad jag känner för. Men jag varken ville för egen del eller för eran del förkovra mig i massa gnäll denna gång. Tycker jag har gjort det tillräckligt sista veckan. Och jag var ju inte på gnällhumör igår heller =).
Du har för övrigt rätt i att många killar är tröga i starten. Men denna var långt ifrån trög tidigare. Det är det som är så frustrerande, att liksom ha varit där att han har bott här på heltid och varit väldigt på gång med att flytta ihop, och sedan istället låtit förhållandet gå baklänges. Det hade inte varit alls lika jobbigt om det startat med att det tagit längre tid tills vi bott ihop och börjat prata om att flytta ihop, än som det blev nu då man fått blivit fråntagen saker som tidigare har funnits.
