Mitt liv här och nu...

Det finns en sak som jag skäms lite över, och tycker är lite smått pinsamt. Jag pratar för mig själv. Undrar om det är fler som gör det? Varför jag börjat göra det vet jag inte. Men så har jag gjort så länge jag kan minnas. Idag blev det dessvärre också iaktaget. En kompis till det älsta barnet är här, och i en obemärkt stund råkade jag stå vid frysen med en falukorv i handen, medan jag lågt pratande för mig själv funderade på om jag skulle ta bägge halvorna av falukorven till maten eller bara halva. Eftersom PV (pojkvännen) ibland på sistone kommit att dyka upp oväntat lagom till middagen, så börjar det finnas anledning att fundera över vilken mängd jag ska tillaga. Så där stod jag vid frysen och resonerade lite om mängden när jag helt plöstligt hör snett bakom ryggen "Är klockan 3 ännu ?".
 
 

Något dum jag kände mig. Svarade i så neutral ton jag kunde att "nej det är en kvart kvar, men jag kan säga till dig när den är 3". Sedan tog jag halva falukorven, stängde frysen och hade lust att sjunka genom jorden när jag lade den på bänken att tina. Jag kan nog vara ganska säker på att dennes föräldrar kommer få höra detta ikväll.