Ska jag eller ska jag inte...
Är så trött på mitt hår just nu att jag närmast kan spy. Har färgat och tonat det under ett antal år i sträck, men nu var jag så trött på allt färgandet att jag behövde en break. Har därmed långsamt försökt tonat tillbaks håret närmre och närmre min egen hårfärg. Detta höll jag säkert på med under ett halvår eller så. edan slutade jag och väntade medan det började växa ut. Tyvärr har det trots det blivit en stor skillnad i färg, och ser mer förfärligt ut än jag trodde. men jag antar att det bara är att bita ihop om jag inte återigen ska ge mig in i tonings/färgningskarusellen. Av denna anledning är lusten stor att klippa av en lång bit av håret för att hjälpa till på traven så att säga med att få bort det tidigare färgade håret. Samtidigt tar det så emot då jag egentligen önskar mig längre hår, och redan klippt upp det några omgångar så det är kortare än normalt. Så det är ett svårt dilemma detta.
Som att detta inte räcker så har min senaste permanent (gjord hos frisören) gjorts för 1,5 år sedan. Du kan ju tänka dig hur det ser ut. Ja ganska redigt utväxt nu med andra ord. Gjorde förvisso en hempermanent för ett halvår sedan men den gav ett ytterst klent resultat som inte längre är synligt. Saken är bara den att jag inte har pengar för en ny permanent hos frisören nu. Den kastar ju bedrövligt mycket! Runt 1000-lappen. Så därför försöker jag stå ut och hoppas på ett under eller något, som att helt plötsligt vakna upp en dag och se bra ut i utväxt permanent.
Hittade idag av ren tillfällighet en bild på nätet på en rätt kort men snygg frisyr på Kylie Minogue. Så det satte lite myror i huvet på mig igen om jag ska klippa mig trots allt. Möjligheten finns ju dessutom att göra en hempermanent senare och med en kortare frisyr är det ju också lättare att både få ett bättre och beständigare resultat. Hm det tål att tänka på.
