Mitt liv här och nu...

Fick återigen ett litet överraskande besök av min Pv (pojkvän) som dök upp efter jobbets slut, strax innan maten. Undrar just om det var doften från maten som gjorde att han drogs hit, eller om det var som han sa att han saknade oss. ;) Trevligt var det iallafall. Bara så jobbigt att se honom åka. Hade lust att hålla honom kvar. Ser inte fram emot den ensamma sängen, utan honom bredvid mig. Saknar honom redan. Önskar jag just nu kunde stuckit ner min näsa i hans hals och luktat. Det är något jag är närmast beroende av. Önskar sååå att han varit här nu för att gå och lägga sig med. Inte för sex inatt ej, men för att få ligga och prata med, kramas med, och få hålla hans hand som vi ofta gör en bra stund innan vi ska sova. 

Känns ensamt just nu, även trots att barnen är här. De delar ju ändå inte säng med mig. Förr i tiden när de delade rum brukade jag lägga mig på en madrass på golvet mellan deras sängar när jag ibland kände mig ensam, för att höra deras andetag och känna deras närhet i rummet. Det hade en extremt sövande effekt. Det var knappt aldrig jag lyckades hålla mig vaken mer än några få minuter innan jag försvunnit bort i drömmarnas värld. Numera brukar jag inte ligga hos dom mer än när de har mardrömmar eller svårt att sova, alternativt att de får sova i min säng ifall inte PV är här. Så det där med att ha barnen i samma rum eller i varsitt har sina för-och nackdelar.

Nu blir det väl dessvärre att gå och lägga sig i mitt tomma och ensamma sovrum. Får väl försöka slå bort sanknaden med en bok tills man blir lagom trött för att sova, och sedan kankse en kudde eller nalle får hoppa in som substitut att krama.