Mitt liv här och nu...

Vid ett av helgens samtal uppkom något  oväntat. En kommentar med viss underton av misstänksamhet och svartsjuka. Det hela visade sig delvis komma ifrån en oplanerad och oväntad träff  med en manlig vän som jag en dag gjorde, men direkt efter berättade om. Detta troddes vara planerat vilket jag däremot ärligt fått förklara att så inte alls var fallet. Jag råkade bara befinna mig i vännens omgivning vid ett tillfälle då vi bägge hade tid över för en snabbträff. Det andra handlade om denna väns sätt att prata med mig, vilket kom som en total överraskning. Dels var jag inte medveten om att PV visste vilket sätt som denna vän ibland kan skriva till mig på, dels har jag inte funderat över hur det kan uppfattas. Detta har satt lite myror i huvudet på mig. Med olika människor får man olika sätt att prata på. Med vissa pratar man mer ytligt och med avstånd. Med andra mer intimt och personligt. Med denna vän finns det en jargong, som jag nu inser, säkert lätt  skulle kunna missuppfattas utifrån, och tas för något annat än det är. Bredvid vännens och mina långa allvarliga, lättsamma och vardagliga diskussioner finns nämligen även mycket skojande och småflirtande. Detta dock med ett utförande och mottagande av fullt medvetande om att det är på vänskapsbasis. Många och långa har diskussionerna även hela tiden varit mellan mig och vännen om våra respektiva partners, där vi bägge agerat rådgivare för varderas bekymmer när så behövts, eller glatts åt varderas glädjeämnen. Med andra ord är det en relation helt och hållet på vänskapsbasis, där vi inte har några som helst problem med att bland annat höra om varandras känslor till våra respektive partners, och andra personliga och intima ämnen.  Att vi sedan tycker mycket om varann som vänner, vilket vi även många gånger kommenterar, förändrar inte att det är vänskap det handlar om.

Detta är hur relationen ser ut från min sida. Men hur ser den egentligen ut från hans sida, och vart går egentligen gränsen för hur jargonen får vara mellan vänner av motsatt kön... Detta har jag fått huvudbry kring. Inte att några regler kring detta har tagits upp från PV:s håll, utan funderingarna har bara uppkommit hos mig som en föjd av denna diskussion. Efter mitt samtal med PV om detta, tittade jag därmed igenom några sms jag fått ifrån vännen, för att se hur vi egentligen har pratat, och fick då bland annat syn på ett sms som jag inser säkert kan uppfattas rätt misstänkt. Där står på ett ganska uttrycksfullt sätt, hur mycket han tycker om, och saknar mig. Jag kan förstå vad man tror efter att ha läst det sms:et. Men vart går gränsen egentligen, när det inte handlar om något annat än en vänskapsrelation? Vart går gränsen kring vad som borde vara okey eller inte?