Mitt liv här och nu...

Som synes har bloggen på sistone bara handlat om min relation, och i synnerhet brytningen av den. Lessen för att det kan bli tradigt att bara läsa om detta hela tiden, och dessutom till råga på allt ett sådant deprimerande ämne. Känner det dock omöjligt att låtsas som att jag är gladare än jag är, och att jag bryr mig om så mycket annat just nu. Nu är det tyvärr såhär mitt liv ser ut. Det är det här som händer just nu. Det är såhär mina tankar och känslor går. Och egentligen är det främst för mig själv som jag skriver. Som en slags dagbok. För att skriva av mig det jag känner. Sätta ord på mina känslor. Och i bästa fall också kanske få en kommentar om det jag skriver. Förstår dock när inte människor orkar med att säga så mycket. Långt ifrån alltid som ämnet säkert känns tillräckligt intressant för att kommentera dessutom.


                     

Mitt liv just nu och framöver. Som en ensam och kall väg som ligger framför mig. Inte så mycket ljus, och inte något vidare med värme. Hoppas innerligt att jag är stark nog att orka med att återigen försöka skrapa ihop mitt och barnens liv och finna någon ny glädje. Inte för att det jämt är glädjelöst. Det finns allt stunder av skratt och glädje både här och där. Men det är som att jag mitt i skratten ändå känner mig så tom och ensam inombords. Och ledsamheten finns där även fast munnen ler.