Inatt kom han in till mig.
Jag låg och sov, trött efter en jobbig vecka, men vaknade till av att han böjde sig över mig på madrassen och kramade min arm och sida medan han gnydde. Jag låg länge stilla och väntade på att det skulle sluta. Ovillig och undvikande till att komma honom för nära. Vet att det är farligt, för då kanske hela mitt motstånd rasar i ett andetag. Och det vill jag inte ska hända.
Efter en lång stund då jag började känna svetten rinna efter ryggraden av värmen som spred sig, var jag tvungen att ta till orda. Kände att jag inte stod ut, och att han inte verkade vilja ge sig. Frågade honom därför försiktigt varför han gjorde så. Han svarade att han saknade mig. Sade då att jag tyckte det bara blev värre såhär, och det utvecklade sig till ett nödvändigt samtal. Det framkom att han tydligen inte förstod att det var över. Hur detta kommer sig är mig en gåta. Backar jag 3 veckor tillbaks, så sade jag till honom att jag inte orkade mer. Att jag gav upp. Och bägge grät vi då över detta beslut. Samma natt började jag sova i ett annat rum, och har så fortsatt, utan undantag. Från samma dag har jag även slutat med kramar och annan beröring. Jag svarar inte ens när han ger mig det, och han är fullt medveten om min ovilja till att vara nära sedan dess.
Under veckorna har andra bevis också lagts fram om att jag inte ändrat mig. Som när han skulle sätta upp sin verktygstavla på väggen i garaget, och jag sade jag åt honom att inte lägga något arbete på det, eftersom den ändå kommer behöva tas ner snart igen (alltså när han flyttar). Jag har frågat honom om jag ska be mina förläldrar och barnens pappa om att ställa upp som barnvakt ifall inte han skulle vilja ställa upp längre. Vid ett tillfälle när vi diskuterade en pengafråga, sa jag att jag hade mycket utlägg framöver, bland annat för att köpa en ny tv när han flyttar med sig sin.
Bevisen har med andra ord funnits där hela tiden, om att jag inte ändrat mig. Ändå har jag samtidigt hört att han inte har verkat förstå eftersom hans svar varit av sorten, att "ifall det blir så....så". Som att det var något vacklande.
Jag förstår det inte. Hur tydlig ska man behöva vara? Det är smärtsamt och svårt nog att få fram orden en gång om att man inte vill fortsätta. Ska man dessutom behöva göra det gång på gång för att han ska förstå att beslutet inte förändrats?
Efter en lång stund då jag började känna svetten rinna efter ryggraden av värmen som spred sig, var jag tvungen att ta till orda. Kände att jag inte stod ut, och att han inte verkade vilja ge sig. Frågade honom därför försiktigt varför han gjorde så. Han svarade att han saknade mig. Sade då att jag tyckte det bara blev värre såhär, och det utvecklade sig till ett nödvändigt samtal. Det framkom att han tydligen inte förstod att det var över. Hur detta kommer sig är mig en gåta. Backar jag 3 veckor tillbaks, så sade jag till honom att jag inte orkade mer. Att jag gav upp. Och bägge grät vi då över detta beslut. Samma natt började jag sova i ett annat rum, och har så fortsatt, utan undantag. Från samma dag har jag även slutat med kramar och annan beröring. Jag svarar inte ens när han ger mig det, och han är fullt medveten om min ovilja till att vara nära sedan dess.
Under veckorna har andra bevis också lagts fram om att jag inte ändrat mig. Som när han skulle sätta upp sin verktygstavla på väggen i garaget, och jag sade jag åt honom att inte lägga något arbete på det, eftersom den ändå kommer behöva tas ner snart igen (alltså när han flyttar). Jag har frågat honom om jag ska be mina förläldrar och barnens pappa om att ställa upp som barnvakt ifall inte han skulle vilja ställa upp längre. Vid ett tillfälle när vi diskuterade en pengafråga, sa jag att jag hade mycket utlägg framöver, bland annat för att köpa en ny tv när han flyttar med sig sin.
Bevisen har med andra ord funnits där hela tiden, om att jag inte ändrat mig. Ändå har jag samtidigt hört att han inte har verkat förstå eftersom hans svar varit av sorten, att "ifall det blir så....så". Som att det var något vacklande.
Jag förstår det inte. Hur tydlig ska man behöva vara? Det är smärtsamt och svårt nog att få fram orden en gång om att man inte vill fortsätta. Ska man dessutom behöva göra det gång på gång för att han ska förstå att beslutet inte förändrats?
Kommentarer
Trackback
