sommar och semester
Så har flera veckor rullat förbi. Har iallafall en "giltig" förklaring till min bortavaro. Datakrasch. Inte lätt att skriva blogg uan dator. Ja sådant där mobilbloggande är inte min grej.
Tyvärr har jag varken tid eller ork att sitta och skriva ner nu allt som hänt sedan sist. Så det struntar jag i. Förmodligen lika skönt att slippa höra. Mycket har krånglat. Bilen framförallt. Som tyvärr totalförstörde mina semesterplaner. Att köpa husvagn blev ju bara att glömma. Det hanns bara inte med när jag stod där utan bil en stor del av den lediga tiden innan resan. Därmed blev också semestern något helt annat än jag tänkt. Förvisso till den destination jag tänkt, men på ett helt annat sätt. Med tält. Återigen. Och jag känner mig ännu mer säker nu än någonsin förr att det här med husvagn bara måste införskaffas på ena eller andra sättet. Känner att jag inte riktigt orkar med att tälta med stort tält då jag är ensam med barnen. Det är för mycket jobb och tar bort för mycket av den flexibilitet som jag ju vill ha på en resa. Så nej......en husvagn är nog det enda rätta för mig. Att kunna komma till en camping utan att ha bokat. Att slippa ha flera timmars upp- och nerpackningstid. Att bara ställa den på plats och allt är klappat och klart. Hoppas att det kan bli till nästa sommar.
En skön sak förde dock resan med sig trots att det inte blev som tänkt, och trots att det hände en massa oförutsedda händelser under resans gång. Jag insåg nämligen med en befrielse att det kändes så otroligt underbart skönt...att åka ensam med barnen. Att åka utan en man. Jag hade ingen att behöva tjafsa med om upplägget på resan. Jag hade ingen man som satt och var tjurig eller var dum mot barnen. Jag hade ingen att reta mig på. Visst var barnen med på resan, och visst är ju barnen som de är. Bråkiga, stridiga, tjafsiga och griniga imellanåt. Men de är bara barn och beter sig därefter. En helt annan sak när en vuxen beter sig som ett barn. Det är inte alls lika lätt att hantera, eller stå ut med. Jag stortrivdes verkligen med att åka ensam med barnen, och insåg förvånat att jag inte kände mig det minsta ensam. Nej det var vår lilla familj, och den var helt komplett. Kändes otroligt skönt, och på ett sätt jag inte alls förväntat mig. Låg på kvällarna med varsitt barn tryckt emot mig på varsin sida om mig och allt kändes bara såååå rofyllt och skönt! Hoppas jag aldrig glömmer den känslan.
Mina underbara barn. Hur jobbiga ni än kan vara imellanåt så är jag så otroligt tacksam och glad över att jag har er!!!
Tyvärr har jag varken tid eller ork att sitta och skriva ner nu allt som hänt sedan sist. Så det struntar jag i. Förmodligen lika skönt att slippa höra. Mycket har krånglat. Bilen framförallt. Som tyvärr totalförstörde mina semesterplaner. Att köpa husvagn blev ju bara att glömma. Det hanns bara inte med när jag stod där utan bil en stor del av den lediga tiden innan resan. Därmed blev också semestern något helt annat än jag tänkt. Förvisso till den destination jag tänkt, men på ett helt annat sätt. Med tält. Återigen. Och jag känner mig ännu mer säker nu än någonsin förr att det här med husvagn bara måste införskaffas på ena eller andra sättet. Känner att jag inte riktigt orkar med att tälta med stort tält då jag är ensam med barnen. Det är för mycket jobb och tar bort för mycket av den flexibilitet som jag ju vill ha på en resa. Så nej......en husvagn är nog det enda rätta för mig. Att kunna komma till en camping utan att ha bokat. Att slippa ha flera timmars upp- och nerpackningstid. Att bara ställa den på plats och allt är klappat och klart. Hoppas att det kan bli till nästa sommar.
En skön sak förde dock resan med sig trots att det inte blev som tänkt, och trots att det hände en massa oförutsedda händelser under resans gång. Jag insåg nämligen med en befrielse att det kändes så otroligt underbart skönt...att åka ensam med barnen. Att åka utan en man. Jag hade ingen att behöva tjafsa med om upplägget på resan. Jag hade ingen man som satt och var tjurig eller var dum mot barnen. Jag hade ingen att reta mig på. Visst var barnen med på resan, och visst är ju barnen som de är. Bråkiga, stridiga, tjafsiga och griniga imellanåt. Men de är bara barn och beter sig därefter. En helt annan sak när en vuxen beter sig som ett barn. Det är inte alls lika lätt att hantera, eller stå ut med. Jag stortrivdes verkligen med att åka ensam med barnen, och insåg förvånat att jag inte kände mig det minsta ensam. Nej det var vår lilla familj, och den var helt komplett. Kändes otroligt skönt, och på ett sätt jag inte alls förväntat mig. Låg på kvällarna med varsitt barn tryckt emot mig på varsin sida om mig och allt kändes bara såååå rofyllt och skönt! Hoppas jag aldrig glömmer den känslan.
Mina underbara barn. Hur jobbiga ni än kan vara imellanåt så är jag så otroligt tacksam och glad över att jag har er!!!
Kommentarer
Trackback
