Lite värme i kylan…
Även om det är en jobbig tid för det mesta nu, och tårarna ofta lurar på att bryta fram, så har det ändå hänt några saker som fått mitt hjärta att svämmas över....inte av ångest ....utan värme och kärlek. Det ena är mina barn som kom hem igår efter att varit ovanligt länge hos sin pappa. Vilken lycka att se dom, krama dom och bara få ha dom nära igen! =) Hörde även dagispersonalen med ett leende berätta om hur minstingen gått och vankat av och an och på sitt speciella sätt beskrivet med orolig min om sin saknad av mig, och hur h*n pekat på sitt huvud och sagt att h*n tänker och minns mig därinne 
. Har verkligen blivit djupt rörd över att vara saknad så. Så tacksam och glad över mina barn. 
En annan sak som fick mitt nuvarande tunga hjärta att bli lite gladare för stunden, var ett mail från en kär vän som kom idag. Har ivrigt väntat på svar, och nu kom det. Det var egentligen inget speciellt med just detta mail. Inte mer än att jag rent allmänt tycker det är så roligt att få mail från honom. Framförallt tror jag det är för att vi har vissa likheter mellan oss som personer, och därmed lättare kan förstå varandras känslor på olika sätt. Sedan lever vi helt olika liv, men det tar inte bort att det ändå finns vissa sidor hos honom som jag väldigt väl känner igen mig själv i, och förmodligen vice versa. Även han sade också saker som fick mig att bli extra berörd, på både ena och andra sättet. Som när han hux flux bara sådär beskrev att han aldrig sett någon som tagit hand om sina barn på ett så bra sätt som jag, vilket fick mig att bli helt förstummad. Det första svaret som flyger upp i tankarna är förstås en följd av mitt dåliga självförtroende....nämligen "Då kan han inte ha sett många med barn". Men jag försöker ta till mig det och känner hur hjärtat närmast vill brista ut i någon sörja av glädje blandat med gråt som kommer sig av glädje. 
Och jag förstår om ni inte alls fattar vad jag menar nu....men har nog inget bättre sätt att beskriva det på. En annan sak som berör mig djupt är några kloka insikter han beskrev att han fått, kring några relationer han haft och som gått om intet. Bland annat det med mig (ja han är ett ex), som får mig att känna mig så lessen för hans skull. För de stämmer nog väldigt väl, samtidigt som jag önskar det inte gjorde det. Han är en så fin människa på så många sätt och vis och värd det bästa. Han gjorde verkligen inga större fel i vårat förhållande, utan felet mellan oss berodde huvudsakligen på mina känslor som inte räckte till. Önskar det hade varit annorlunda, men tyvärr var det inte så. Jag kan bara helt och hållet hålla med i hans tankegångar, om att kärlek nog inte bara är något som antingen finns eller inte, utan består nog av en skala där man kan tycka om någon alltifrån mycket till lite, och där känslorna kan vara alla möjliga blandningar av attraktion, vänskap, ömhetskänslor, passion med mera. Och det var just det som felade att mina känslor för honom nog låg lite fel på den skalan. De var mer sådana känslor som man har för en vän, och därmed hade det nog varit klokare om han hade stannat som det. Eller inte . För samtidigt har vi bägge blivit några erfarenheter rikare. Önskar bara att det inte skulle ha sårat honom som det måste ha gjort. Känner än idag att jag inte direkt vill gå in djupare i detalj med honom om hur mina känslor var. Då jag känner att det är ett sådant svar som nog ingen vill höra. På det sättet känns det verkligen mycket enklare att beskylla någon för att ha kraftigt brustit på ena eller andra sättet, som med sambon som jag håller på att separera från. För det är ju trots allt något som personen själv haft ett val kring och gjort sig skyldig till.
Men nu ska jag inte gå vidare in på det spåret. Utan ville med mitt inlägg bara ha sagt att det ändå funnits några saker under dessa tunga dagar som berört mig starkt och värmt och glatt mitt hjärta enormt! . =)
