Tidskrävande
Det tar verkligen sin tid detta. Han har flyttat och flyttat och flyttat grejor nu ett antal dagar, men fortfarande är han inte klar. Och då har han inte ens hälften, eller ens en fjärdedel av bohaget hos mig, utan mestadels bara lådor som stod packade utei förrådet. Nästan alla möbler är istället magasinerade på annat ställe. Men de har han däremot inte så mycket nytta av längre...då han fick för sig att helt plötsligt byta ut nästan hela bohaget mot nya grejor han haft fullt sjå av att beställa de senaste veckorna. Vissa saker verkar överhuvudtaget en aningens.....förivrat (finns det ett sådant ord ?). Mitt i allt det andra beställde han nämligen en ny dator också. Inte för att det var några större problem med den förra eller så men......det var väl helt köpivern som drev honom till det också antar jag. Och den har sedan kommit, redan för en vecka sedan, men nu går han och gnäller lite för att han inte ens hunnit testa den ännu. Nej precis. Varför beställa den precis samtidigt som han skulle flytta och ha fullt upp med det. 
Det säger sig självt tycker jag att det skulle bli svårt att hinna med det då. Förstår överhuvudtaget inte varför han köper så mycket nytt på samma gång. Han har ju enbart suckat och stönat nu över alla saker att sätta ihop. Han hade t.ex över 10 lådor häromdan att sätta ihop. Nu kom ju så mycket samtidigt så det mest verkar bli en börda med allt som samtidigt ska fixas.
Jaja. Det är hans problem. Är mycket jag överhuvudtaget inte kan begripa med honom. Som ett skrivbord han hade tidigare och som han var sååå rädd om. Den skulle han absolut ha kvar. Nu ska han plötsligt köpa ett nytt. Jag frågade då så försiktigt jag kunde (ja annars hugger han på en gång....blir sur för minsta lilla fråga) varför han skulle göra det när han ju tyckte så mycket om sitt tidigare skrivbord. Jo då var det inte rätt färg på den. Den skulle inte passa in med det andra han köpt. Men jo...det skrivbordet han haft var ju superbra och den skulle han absolut ha kvar....men inte i lägenheten. Jaha.....ja jag säger då det. Varför köper han grejor som inte passar med det älskade skrivbordet då .
Jaja somsagt. Jag skakar mest på huvudet inombords över hans agerande i mycket nu för tiden. Verkar vara mycket han inte direkt tänkt igenom så bra. Många gånger jag har fått gått undan i något annat rum när han sagt saker, för att dölja det leende som annars skulle bryta ut i ansiktet. Han är en människa som ser så allvarlig och säker ut i de val han gör. Ja han är en riktig besserwissser för att vara ärlig. Men som sedan kan svänga kappan väldigt lätt med vinden och visa lika benhård självklarhet kring det han vänt åsikt till. Många gånger undrar jag om han verkligen inte förstår att jag ser hur han gör. Och framförallt...inser han inte det själv, att det är så han gör . Ska inte rabbla exempel, utan konstaterar det bara såhär för mig själv.
Nu var det däremot inte det jag skulle prata om utan flytten. Kom visst ut på några sidospår. Det känns mycket bättre just nu. Men säkert blir det jobbigt när han väl flyttar över dit. Vetskapen om att han inte kommer att komma tillbaks hit om kvällarna. Att det är ensamhet som gäller. Att det bara är jag och barnen. Jag som ensam vuxen. Ensam i sängen om nätterna. Hatar det! Vet hur jag i min tidigare singelskap, innan sambon, ofta ofta låg och kramade kuddar om nätterna när jag skulle sova för att döva ensamhetskänslan. Och nu är jag snart där igen. 
Verkligen inget jag ser fram emot.
