Allt ska bytas...
En märklig sak som inträffat som följd av vår separation är hans plötsliga habegär och köpbenägenhet. Fån att ha varit relativt sparsam och inte visat något intresse av att vilja byta knappt några av hans gamla möbler, så ska han helt plötsligt köpa ny bil, ny bilstereo, nytt headset, ny tv, ny tvättmaskin, ny torktumlare, ny soffa, nya bokhyllor, nytt soffbord, nytt tvbord, ny byrå, ny dubbelsäng med tillbehör, ny dator. Detta bara vad jag snabbt kom ihåg. Jag bara baxnar. Till en början blev jag lite ledsen över hur han närmast verkade glad över den bostad han fått tag i och hur han ska göra iordning. Det tog ett antal dagar innan det slog mig. Kanske är det bara hans sätt att ha något annat att positivt att koncentrera sig på, och glädjas över än det faktum att vi ska gå isär. Och med det i åtanke kanske det blev en aningens mer förståeligt. Inte att det är konstigt att köpa nya saker. Det märkliga är bara att han nyligen när vi planerade vår egen ihopflyttning inte visade särskilt stort intresse av att göra sig av med det mesta av hans möbler, utan lade ner stor energi på att köra alla dessa viktiga möbler ett 20-tal mil bort till en släkting där han kunde ställa dom för förvaring tills vi skulle hitta något gemensamt att flytta till. Med alla dessa nya möbler kommer han få göra sig av med i stort sätt alla gamla, om han inte ska fortsätta förvara dom därborta tills.....ja närdå? 
Lite märkligt tycker jag det därför ändå är. Framförallt de stora proportioner hans köpande tagit sig. Och en aningens jobbigt är det med allt pratande om den ena prylen efter den andra. Undrar om han kommer bli lyckligare med dom...
