Rörigt värre
Nyligen var hemmet ett enda inferno av barn som tittade på tv, samtidigt som de rullade kulor över hela golvet, samtidigt som geggade med modellera mitt på golvet, samtidigt som några av dom sprang fram och tillbaks och drog fram det ena efter det andra. Visst ska man väl vara glad över att de vill vara hemma ibland och leka, och att de bägge har kompisar. Det är bara lite småjobbigt när de bestämmer sig för att vara hemma samtidigt med sina kompisar. Kände hur det bara kröp i kroppen, och fick anstränga mig till max att ta det ena lugna djupa andetaget efter det andra och försöka slå dövörat till vad de höll på med. Men tillslut bestämde de sig ändå för att gå ut, och ingen är mer lättad än jag. Nu kanske det går lite bättre att koncentrera sig på det jag höll på att titta efter. Letar massa saker på nätet som behöver inhandlas. Jag behöver byta dator, då min egen ständigt bråkar. Jag behöver byta mobiltelefon, då samtalen blivit totalt sönderhackade då ljudet kommer och går lite som det vill. Jag ska renovera badrummet och måste därmed bestämma vilka skåp och andra saker som jag ska välja, och borde redan för ett antal månader sedan ha kommit igång med det. Och så letar jag husvagn. Så jag har så det räcker med saker att leta efer och ta en massa beslut. Usch! Jag som bara avskyr sådant här letande. Får sådan ångest kring vad jag ska besluta. =/ OCh inte är jag ju pryltokig heller, så det är rent jobbig att leta sådana här tingestar. Det roligaste är väl egentligen badrummet. Men då badrummet både är väldigt lite och har lite omständigt format, så är det inget vidare roligt, utan enbart jobbigt att komma på hur jag ska kunna lösa det så jag får det jag vill ha. Om det ens finns någon lösning.
Längtar bara tills allt sådant här ska vara över. Tack och lov för att åtminstone bilköpet är avklarat. Men det tog ju sin rundliga tid innan jag hittade det jag ville ha.
