Hemsk arbetsdag…
Vet inte vad som hänt med bloggen. Men det här inlägget försökte jag publicera i fredags. Och det stod att det blev det också. Men likförbaskat låg det opublicerat nu. Så nu försöker jag igen....suck.
Idag har det varit riktigt vidrigt. Nog för att jag haft mensvärk förr. Ja i princip varje gång jag haft mens. Men det brukar inte vara värre än att det går att kurera med lite värktabletter. Har aldrig haft några större bekymmer med det. Idag hade det däremot inte tänkt vara så snällt. Det var värsta mensdagen i perioden. Och därmed ingen rolig dag att behöva åka till jobbet. Det gör mig alltid lite smått nervös att vara hemifrån på dagar då jag har kraftiga blödningar. Något som nog sitter i ända sedan den mens jag hade i grundskolan som var så kraftig så det knappt fanns något som stod emot. Vilket var så hemskt så jag alltid skolkade de värsta dagarna. Nu är det däremot så att bortsett från just denna enda dag i mensperipoden, så är resten av mängden som en fis i rymden. Det är som att någon slår på kranen just andra dagen för att sedan skruvas åt igen på tredje så att det bara droppar sedan. Ja på ett ungefär....
Nåväl. Det var somsagt min värsta mensdag och bara att åka precis som vanligt. Hade förvisso värk i morse, och har t.om glömt om jag tog någon tablett redan då. Det är möjligt när jag tänker efter, men någon timme efter att jag kommit hit så var det som att någon osynlig hand tog tag om hela livmodern och började krama, skruva och slita. Värken skruvades upp från ganska stabil men ändå överlevnadsbar, till att i ett nafs bli så vidrig så jag skakande om händerna fick försöka rycka fram tabletterna så fort jag kunde. Började med en treo då de brukar ha mer effekt på annan typ av värk hos mig. Sköljde snabbt ner och satt som en fiolsträng och spände mig på min kontorsstol, väntandes på att det skulle ge effekt, och höll i skrivbordskanten så fingrarna närmast vitnade. Men inget hände. Minutrarna tickade så plågsamt långsamt så jag knappt visste vart jag skulle ta vägen. Var stört omöjligt att koncentrera sig på någon arbetsuppgift. Efter en stund då jag insåg att treon inte gav den effekt som den behövde ge, så svepte jag även ner en ibumetin. Den kombinationen brukar jag köra med när jag har huvudvärk som inte vill ge med sig. Men det var totalt kört. Trots två olika värktabletter satt jag ändå stel som en pinne, och andades stötigt då det gjorde något så abnormt ont. Frös så jag hackade tänder, vilket är helt galet med tanke på hur varmt mitt rum är med det extraelement jag fått insatt pga min frusenenhet. Har rätt säkert 26-28 grader i mitt rum. Alltihop var så otroligt vidrigt så jag var på vippen att börja grina trots att jag insåg det meningslösa i det. Men det var bara så outhärdligt. Visste inte vart jag skulle ta vägen och ville bara bort bort bort ...., bort från människor som kunde dyka upp närsomhelst i dörren, hem till min säng med mina täcken och filtar och tysthet och ensamhet. Där jag hade kunnat grina och skrika bäst jag ville.
Först efter några fasansfulla timmar lättade det en aning så att jag återigen kunde börja våga röra mig runt på kontoret igen, men det här var verkligen en rysare. Vad är det som händer? Blir det mycket värre när man blir äldre eller vad är det här??! Ska man behöva sjukskriva sig för att man har mens?? Jag kunde ju inte klara en knop i förmiddags under de där värsta värktimmarna. Jag kunde enbart sitta på min stol, hackande av köld trots extratröja på mig och trots varmt rumsklimat, och spänd som en fiol med händerna knipande om skrivbordskanten se hur minuterna och timmarna låååångsamt lades på varann. Riktiga helvetesminuter!! Vet inte hur jag ska våga jobba under den här mensdagen igen =(. Finns det ingen bättre värkmedicin?!?
Nu är det sen eftermiddag, och jag hade snart tänkt sticka ifrån jobbet. Lite tidigare idag eftersom jag fortfarande mår rätt dåligt. Fryser fortfarande även om det är några gram bättre. Men det värsta av allt är att jag som precis tänkte göra klart mig för hemfärd, återigen känner hur magvärken håller på att öka i styrka igen. Hjälp....hur ska jag ta mig härifrån! =(( Har ungefär 1 timmes bilfärd hem. Hur i helsingland ska det gå om det ska bli värre igen. Måste skynda mig. Har hävt i mig en ibumetin igen även fast jag egentligen tror att det är lite för snart efter föregående. Men vad fan gör man när man får panik!! Tror tom jag har feber....jag som inte har det oftare än vart 5:e år typ. Jaja. Usch...får se hur detta går. Nu måste jag bara ta mig hem!
Klockan är nu snart 19.30 och jag lyckades slutligen ta mig hem efter hämtning av barn och annat på hemvägen. Har därefter struntat i allt vad matlagning heter, och bara tagit det lugnt. Jag och minstingen åt bara lite start med mjölk efter dagishämtningen. Exsambon kommer snart med mitt stora barn som han lånat för att gå på bio med. Får hoppas de haft det bra. Känner mig dumt nog nästan skämmig för att jag inte lagat någon mat. Men jag har ju helt enkelt mått för dåligt. Vet inte varför jag skäms för det. Tror att jag lägger över det på mig själv för att jag misstänker att han önskat att jag ska ha gjort något riktigt gott. Men även jag har ju mina stunder då jag mår för dåligt, och måste också kunna få ta det lugnt då. (Måste nästan påminna mig om det). Magontet finns där precis hela tiden. Och det som funkar bäst är att bara sitta stilla eller ligga lugnt ner. Så det är vad jag gjort. Har verkligen aldrig varit med om maken tidigare.
Men nu ska jag fortsätta min lugna kväll. Det blir Let´s dance när den stora kommer hem. Och jag får bara hoppas jag mår tillräckligt bra för att kunna vara med på det.
Hoppas ni andra har det bättre därute!
