Senaste tiden, Del 2 – Förändrat ex…
Annars då....Har egentligen inte hänt så värst mycket utöver detta. Exsambon har gjort några oväntade saker. Inga stora saker, men ändå oväntat. Han har ringt några gånger. Wow va! Ja efter vår isärflytt så visade han inget intresse av att vilja ha någon direkt kontakt med mig, så därför hade vi inte mer kontakt de första veckorna än vad som krävdes för att klara av vissa praktiska saker. Så bägge sms-ade eller ringde därför de enstaka gånger vi behövde säga något till den andra. Kan låta kyligt, och det tycker jag med. Har aldrig varit med om det förr. De två tidigare sambos jag haft och flyttat isär ifrån har jag bägge två haft jättemycket kontakt med efteråt. Man har ju ändå oftast en hel del känslor kvar för varann. (Vilket även jag och exsambon har). Och ihop med att jag även varit ihop några år de gånger jag varit sambos, så känns det för min del lite märkligt att bara klippa från ena dan till nästa. Men så har det närmast varit med detta ex. Jag ringde efter hans utfytt och hörde hur det var med honom, hur det gick osv men då han aldrig själv ringde och gjorde något liknande så lade jag ner. Tycker bägge behöver ha ett intresse av fortsatt kontakt om man ska ha det. Som jag däremot skrev för några inlägg sedan, så slutade däremot helt plötsligt och väldigt överraskande hans senaste besök hos mig med att han helt plötsligt visade känslor, bad djupt om ursäkt för hur han betett sig med saker och började kramas, kyssas och till och med försöka gå längre. Så något verkar ha hänt. Och sedan gick det knappt en vecka tills han helt plötsligt i fredags ringde mig på jobbet. Vi pratade om ditt och datt, hur det var på jobben, detta med routrar och andra värdsliga saker, och det verkade inte som han hade någon speciell anledning att ringa mer än att prata en stund. Även om jag var förvånad, så tycker jag vara det är trevligt att han ville ha kontakt. Men så helt plötsligt i slutet, efter att jag flera gånger försökt avsluta samtalet eftersom jag satt på jobbet, så hasplade han snabbt ur sig att han saknade mig. Blev lite perplex. Kanske borde jag inte blivit det med tanke på hur träffen innan slutat. Men ändå blev jag det. Kanske för att det känns så ovant. Har svårt att tro att han faktiskt gör det. Saknar mig alltså. Och för att jag kanske ändå trott att han ångrat det han visade sist. Vet inte heller alls vad han vill när han säger så. Men behöver iof inte vara mer än att bara få säga det. Vet inte var jag själv knappt heller står, eller vad jag skulle svara på det. Vill inte säga massa saker jag inte menar. Mitt känsloliv har varit rätt rörigt efter att han betedde sig så illa och även känslokallt efter flytten. Hur som helst så avslutade han också samtalet med att säga att ifall jag var i närheten någon gång så kunde jag ju titta in. Okey. Stort framtsteg. Han välkomnar mig alltså till sitt hem. Kändes ju tidigare som att han inte ville att jag skulle komma dit. Samtidigt slog det mig några dagar senare om det kan bero på att han bara vill visa upp alla sina nya och flådiga saker i sitt nya hem. Hm....och skulle det vara så, så kan jag väl inte direkt påstå att ett besök dit känns så angenämt. Man vill ju inte bara bli "inbjuden" för att agera egostärkare sas.
Jaja. Vi får väl se hur de går. Har knappt aldrig bara vägarna förbi där med tid över för sådant. Och ärligt talat hade det ju känts väldigt mycket trevligare om han frågat över mig. Och ja. Allra trevligast hade ju varit om han frågat om att få träffa mig oavsett var. Visat att det går bra var som helst. Så jag inte behövt få tanken om att det kanske bara handlar om att han vill få flasha med alla sina nya saker, och att det därmed kunnat gå lika bra med vem som helst som kan komma dit och få visa sina saker för.
Förmodligen är det jag som tänker för mycket nu. Men ja. Det känns helt enkelt ovant när han helt plötsligt tvärvänder från att ha varit ganska känslokall till att helt plötsligt visa känslor och intresse. Det ger mig massa funderingar på om det står för något annat än känslor. Att det första tillfället kanske bara var ren sexabstinens. Och det andra somsagt bara en önskan att visa upp och få skryta över sitt nya och moderna hem. Kanske är det inte alls så. Vem vet..... Han har faktiskt t.om visat intresse av att vilja träffa barnen. Förvisso hade han sagt det tidigare också. Men ändå blev jag lite förvånad när han återigen för några dagar sedan ringde och pratade om när /hur han kunde träffa dom för att hitta på något på tu man hand med dom vardera. Så tydligen var det inte bara tomma ord han sagt om det. Tydligen kanske han ändå saknar dom lite..... Hm. Ja jag är lite förvånad. Och vad är det han vill egentligen? Han pratade om att kanske köpa en barnstol för att kunna hämta barnen tidigare från dagis/skola. För annars blir han låst av att jag måste hinna hem först för att lämna över stolarna till honom. Men det låter ju allra högst onödigt att köpa en barnstol för flera hundralappar bara för ett enda tillfälle?! Då borde det ju vara bättre att planera in dessa tillfällen så det passar mina tider och han kan låna mina stolar. Eller har han tänkt göra något fler gånger...
Märkligt med detta plötsliga intresse för att hitta på något med dom. Under de år vi var tillsammans har han aldrig hittat på något med den stora själv vad jag kan minnas. Och bara åkt iväg med den minsta de gånger då jag behövde hjälp med barnvakteri för att jag behövde plugga. Dessutom var han bara en endaste gång med mig och barnen när vi tillsammans hittade på saker. Och bara det kändes väldigt ovant. Så varför plötsligt nu?
