Slut på lugnet....
Så var man där igen.
Under en ganska lång tid både efter och lång period före separation har jag inte varit mig själv. Sexlusten och driften har varit närmast obefintlig, eller åtminstone kraftigt förminskad. Men nu verkar det slut på lugnet. Nu har det återkommit. Till visst förtret. Verkar vara så mycket enklare utan. Utan att längta. Utan att trängta. Har så svårt att hitta ett normalläge. Det blir alltid för mycket. Vill driva mig till vansinne. Driva mig till att göra saker jag egentligen inte vill. Bara för att lugna köttets lustar. Vill inte komma dit. Vill ha det lugnt som det varit, även om det samtidigt innebär att jag till viss del känner mig tom och halv. Men hellre det än en lusta som river som rovdjur i kroppen på mig. Varför är jag på det här sättet? Varför har det alltid varit så?
Pratade med en person inatt, som sa något intressant. Något jag länge undrat. Hur jag uppfattas av andra könet. På något sätt kom han in på att jag är den mest sensuella kvinna han mött. Jag förstod inte varför. Vad var orsaken till att han tyckte så? Trodde han kanske bara överdrev....eller hittade på. Men den förklaring han gav, gjorde att det kändes sanningsenligt. Det var något han länge funderat på, och inte säkert kunde sätta fingret på vad det var. Om det var utseendet, rörelserna, stilen. Allt eller inget. Svårt att säga. Det där var något jag hade på känn. Fast ändå inte riktigt helt medvetet. Jag har märkt att jag ofta påverkat män vid första kontakten. Men jag har aldrig riktigt förstått hur. Och när han sa det där så var det som att kronan trillat ner. Kanske är det så många män tidigare reagerat på mig. Att många kanske upplever mig som sensuell. Och funderar jag vidare på vad det kan bero på, så antar jag att det har med min lusta att göra, som många gånger inte känns riktigt normal. Och om den känns så påtaglig för mig, så vore det väl inte konstigare än att det kanske även märks utåt, även om det inte är något jag försöker visa. Det förklarar en hel del för mig. Samtidigt känns det lite sorgligt. Då det medför att jag tydligen sänder ut signaler som inte stämmer fult ut med hur jag är eller vad jag vill. Även om jag förvisso är en person med heta känslor, så är jag samtidigt väldigt romantisk och alldaglig. Vill inte leva mitt liv i spänning eller action. Inte det sätt man tänker sig ett liv fyllt av lusta. Som är explosivt och föränderligt från dag till dag. Istället är jag ordinär och vill ha ett lugnt svensson liv, och lever ganska strukturerat. Även om jag samtidigt vill ha mycket känslor, närhet och passion i relationen. Och ett bra sexliv. Men vem vill inte det...
Under en ganska lång tid både efter och lång period före separation har jag inte varit mig själv. Sexlusten och driften har varit närmast obefintlig, eller åtminstone kraftigt förminskad. Men nu verkar det slut på lugnet. Nu har det återkommit. Till visst förtret. Verkar vara så mycket enklare utan. Utan att längta. Utan att trängta. Har så svårt att hitta ett normalläge. Det blir alltid för mycket. Vill driva mig till vansinne. Driva mig till att göra saker jag egentligen inte vill. Bara för att lugna köttets lustar. Vill inte komma dit. Vill ha det lugnt som det varit, även om det samtidigt innebär att jag till viss del känner mig tom och halv. Men hellre det än en lusta som river som rovdjur i kroppen på mig. Varför är jag på det här sättet? Varför har det alltid varit så?
Pratade med en person inatt, som sa något intressant. Något jag länge undrat. Hur jag uppfattas av andra könet. På något sätt kom han in på att jag är den mest sensuella kvinna han mött. Jag förstod inte varför. Vad var orsaken till att han tyckte så? Trodde han kanske bara överdrev....eller hittade på. Men den förklaring han gav, gjorde att det kändes sanningsenligt. Det var något han länge funderat på, och inte säkert kunde sätta fingret på vad det var. Om det var utseendet, rörelserna, stilen. Allt eller inget. Svårt att säga. Det där var något jag hade på känn. Fast ändå inte riktigt helt medvetet. Jag har märkt att jag ofta påverkat män vid första kontakten. Men jag har aldrig riktigt förstått hur. Och när han sa det där så var det som att kronan trillat ner. Kanske är det så många män tidigare reagerat på mig. Att många kanske upplever mig som sensuell. Och funderar jag vidare på vad det kan bero på, så antar jag att det har med min lusta att göra, som många gånger inte känns riktigt normal. Och om den känns så påtaglig för mig, så vore det väl inte konstigare än att det kanske även märks utåt, även om det inte är något jag försöker visa. Det förklarar en hel del för mig. Samtidigt känns det lite sorgligt. Då det medför att jag tydligen sänder ut signaler som inte stämmer fult ut med hur jag är eller vad jag vill. Även om jag förvisso är en person med heta känslor, så är jag samtidigt väldigt romantisk och alldaglig. Vill inte leva mitt liv i spänning eller action. Inte det sätt man tänker sig ett liv fyllt av lusta. Som är explosivt och föränderligt från dag till dag. Istället är jag ordinär och vill ha ett lugnt svensson liv, och lever ganska strukturerat. Även om jag samtidigt vill ha mycket känslor, närhet och passion i relationen. Och ett bra sexliv. Men vem vill inte det...
Kommentarer
Trackback
