Förbannelsens vecka
Veckan som gått var en väldigt känslomässigt jobbig vecka. Pappan som under några månader har varit varannan-vecka-förälder, efter alla år av varannan-helg-förälder, hade vid semesterns slut talat om att han inte kunde fortsätta så utan skulle återgå till varannan helg. Nu var det helt plötsligt ändrat återigen! Är det något jag avskyr är det när saker och ting ändrar sig hux flux när man precis ställt sig in på något. Jag som precis börjat tänka och planera lite smått inför tiden som arbetslös, fick helt plötsligt se honom riva ner den bild jag vävt ihop, på hur jag tänkt mig få mer tid med barnen vid middag, vid läxläsning, vid läsning med mera. Och som att det inte räckte förstördes inte heller bara mina planer med barnen utan även borttagande av underhållsbidraget jag annars skulle fått. Ett kämpigt ekonomiskt läge skulle därmed förvärras ännu mer. Nu kommer jag inte bara gå back med några tusen, nej nu blir det ytterligare några tusenlappar till. =( I värsta fall kanske jag måste sälja mitt hus och flytta till någon annan ort där de har mycket längre priser =((.
Men inte heller detta räckte. Bara nån eller ett par dagar efter att jag fick den smällen så kom nästa. En firma som begått ett fel som orsakat stor skada på min bil, sade sig plötsligt inte vilja stå för skadan då de inte trodde sig vara skyldiga. Detta skulle i värsta fall kunna innebära dryga 12000 kronor för mig att betala, som de egentligen ska stå för. Jag blev så förbannad och upprörd efter samtalet att jag stormade ut från mitt rum till några arbetskamrater som jag kunde prata av mig med. Att skadan orsakats av det som denna firma gjort är klart som korvspad. Ingen runt mig tvivlar det minsta heller. Bara den där f_de firman. Så ytterligare frustration, oro, förtvivlan och förbannelse lade sig ovanpå vad jag redan kände. Men ett är iallafalll säkert när det gäller den saken. Jag tänker aldrig ge mig! Rätt ska vara rätt. De ska betala för den skadan om jag så ska behöva dra det inför hela Sverige, och svärta ner deras rykte väsentligt!
Blir förbannad bara jag tänker på det. Inte nog med all skit jag fått stå ut med pga deras inkompetens, och dessutom oro för att det kan komma saker längre fram på bilen. Nu vill de dessutom inte heller påta sig vad de gjort. Jag vill bara skrika högt!!! Men jag ska försöka lugna mig lite. "Andas lugnt!" säger jag till mig varje gång jag tänker på det där. Ännu så länge ligger det i händerna på den verkstad som fick laga upp bilen att försöka bevisa inför firman att det är de som är skyldiga till skadan. Jag hoppas innerligt att det får stanna där, och att allt ordnar sig till det bästa. Men i värsta fall blir det väl för mig....som arbetslös och allt....att betala den notan just nu... =(( ...innan jag hunnit att stämma skiten av dom. Men då ska de få en långt saftigare nota än de skulle fått nu. Det finns mycket de sluppit undan just nu. Exempelvis för den hyrbil jag under vanliga omständigheter skulle ha blivit tvungen att hyra under alla de där veckorna som bilen fick lagas upp av skadan. Nu hade jag (eller de) den otroligt stora turen att jag fick låna en bil helt gratis av min mor. Men är det så dom vill bråka med mig så kan de ju få ta den ordinarie taxan för hyrbil. Varsågod bara!!!
Burr. Nä nu ska jag försöka skaka av mig vreden som övermannade mig igen. Blir förbannad varenda gång jag bara vidrör det där ämnet, och är något så kopiöst orolig för hur det ska gå med ekonomin sedan. Det kommer ju även bli tråkigt att sluta jobbet som sådant också. Jag kommer sakna mitt rum, jag kommer sakna den sociala kontakten, jag kommer sakna vissa arbetskamrater, jag kommer sakna vissa av mina arbetsuppgifter. Det känns verkligen ledsamt när jag tänker på det så. Samtidigt längtar jag på samma gång dit. Det är så dubbelt. Jag vill bort från all plågsam stress. Jag vill få mer tid till barnen och mig själv. Men samtidigt vill jag jobba kvar på något sätt också, och förstås inte hamna i den ekonomiska knipa som den blir nu.
Åh jag hoppas innerligt jag kan hitta något annat arbete, där jag kan få det lika bra om inte bättre. Men där jobbet inte leder till så mycket stress som nuvarande arbetet tyvärr gjort. Jag hoppas verkligen det =/.
