Nattsvart framtid
Igår var det inte en bra dag. Eller rättare sagt så var den bra till en början. Torsdag och allt. Helgen som började analkas. Men så förbyttes allt efter ett jobbigt telefonsamtal på kvällen. Blev förbittrad, ledsen, orolig och arg. Hävde ur mig en del jag kanske inte borde. Efteråt så var det omöjligt att lägga mig. Var så ledsen på allt, inklusive min nuvarande situation och mig själv.
Idag hänger det kvar. Har svårt att känna någon framtidstro. Är bara så orolig. Engagemanget för jobbet helt kasst. Fick knappt något gjort på hela förmiddagen. Tankarna irrade bara än hit och än dit. Sökte desperat efter lösningar. Lösningar på främst min ekonomiska situation som stundar. Tänk om jag hade kunnat vunnit pengar.Tex en sån där fast summa varje månad i många år framöver. Vad underbart det skulle vara att bara kunna släppa de bekymren. Att kunna ägna min arbetslöshet till att dels repetera in sådant jag läst på skolan, så att jag lättare skulle få ett jobb igen. Eller t.om strunta i att söka jobb och kanske istället sälja mina tjänster som egen firma. Med vinstpengarna som trygghet hade det ju inte behövt vara på heltid, utan hade kunnat varit precis så mycket jag velat, eller kanske inte arbetat alls. Vad skönt det skulle varit. Och att kunna ta igen tiden med barnen och få komma ikapp mig själv.
Men....allt är bara fantasier. Istället hänger en kris framför mig på många plan, och på andra sätt en tid för viss återhämtning. Synd bara att det ska vara en så dyr återhämtning. Tänk om den bara kunnat vara positiv. Men det är den långt ifrån. Jag får å ena sidan minskad stress då jag slipper långa dagar med heltidsjobb, långt pendelavstånd och hem och barn som väntar när jag kommer hem. Jag får mertid med barnen och mertid till mig själv. Men å andra sidan får jag en enormt knaper tid som troligtvis inte går att läsa på annat sätt än att leva på lån och/eller sälja mitt hus.
Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag VILL gå runt och vara arbetslös. Självklart inte. Jag vill ha ett arbete, med dess ekonomiska och sociala fördelar och den bra känslan av att jag drar mitt strå till stacken. Problemet ligger i att jag kämpat hårt rätt länge. Varit ensam med barnen, samtidigt med heltidsarbete och samtidigt med långa avstånd. vilket resulterat i att både jag och barnen blivit stressade. De går 11 timmar om dagen på fritids och skola. Det är för mycket anser jag. Men jag har inte haft något val. Likadant anser jag det vara på tok för lite att bara ha ett par futtiga timmar på mig med barnen från det att jag kliver innanför dörren tills de ska släcka sina lampor. Två futtiga timmar för matlagning, läxläsning, ätande, tandborstning etc etc. Inte konstigt att man blivit stressad, och inte konstigt att man tappar lusten för allt.
Nu var det dock inte jag som sade upp mig. Min tjänsttid gick ut och jag har inte fått tag på något annat ännu. Det är väl bara som så att efter jag väl lagt den värsta besvikelsen bakom mig om att tjänsten inte skulle bli förlängd, så försökte jag se de positiva aspektera med att bli tillfälligt arbetslös. Just grejen att hinna andas ut. Att hinna komma ifatt mig själv så jag inte skulle hamna i väggen snart. Hinna återfå lite ork igen, innan de är dax igen. Sedan önskar jag förstås allra allra mest också att hitta en bättre lösning på detta med arbetet. Ett arbete närmre tex.
Idag hänger det kvar. Har svårt att känna någon framtidstro. Är bara så orolig. Engagemanget för jobbet helt kasst. Fick knappt något gjort på hela förmiddagen. Tankarna irrade bara än hit och än dit. Sökte desperat efter lösningar. Lösningar på främst min ekonomiska situation som stundar. Tänk om jag hade kunnat vunnit pengar.Tex en sån där fast summa varje månad i många år framöver. Vad underbart det skulle vara att bara kunna släppa de bekymren. Att kunna ägna min arbetslöshet till att dels repetera in sådant jag läst på skolan, så att jag lättare skulle få ett jobb igen. Eller t.om strunta i att söka jobb och kanske istället sälja mina tjänster som egen firma. Med vinstpengarna som trygghet hade det ju inte behövt vara på heltid, utan hade kunnat varit precis så mycket jag velat, eller kanske inte arbetat alls. Vad skönt det skulle varit. Och att kunna ta igen tiden med barnen och få komma ikapp mig själv.
Men....allt är bara fantasier. Istället hänger en kris framför mig på många plan, och på andra sätt en tid för viss återhämtning. Synd bara att det ska vara en så dyr återhämtning. Tänk om den bara kunnat vara positiv. Men det är den långt ifrån. Jag får å ena sidan minskad stress då jag slipper långa dagar med heltidsjobb, långt pendelavstånd och hem och barn som väntar när jag kommer hem. Jag får mertid med barnen och mertid till mig själv. Men å andra sidan får jag en enormt knaper tid som troligtvis inte går att läsa på annat sätt än att leva på lån och/eller sälja mitt hus.
Missförstå mig nu inte. Det är inte så att jag VILL gå runt och vara arbetslös. Självklart inte. Jag vill ha ett arbete, med dess ekonomiska och sociala fördelar och den bra känslan av att jag drar mitt strå till stacken. Problemet ligger i att jag kämpat hårt rätt länge. Varit ensam med barnen, samtidigt med heltidsarbete och samtidigt med långa avstånd. vilket resulterat i att både jag och barnen blivit stressade. De går 11 timmar om dagen på fritids och skola. Det är för mycket anser jag. Men jag har inte haft något val. Likadant anser jag det vara på tok för lite att bara ha ett par futtiga timmar på mig med barnen från det att jag kliver innanför dörren tills de ska släcka sina lampor. Två futtiga timmar för matlagning, läxläsning, ätande, tandborstning etc etc. Inte konstigt att man blivit stressad, och inte konstigt att man tappar lusten för allt.
Nu var det dock inte jag som sade upp mig. Min tjänsttid gick ut och jag har inte fått tag på något annat ännu. Det är väl bara som så att efter jag väl lagt den värsta besvikelsen bakom mig om att tjänsten inte skulle bli förlängd, så försökte jag se de positiva aspektera med att bli tillfälligt arbetslös. Just grejen att hinna andas ut. Att hinna komma ifatt mig själv så jag inte skulle hamna i väggen snart. Hinna återfå lite ork igen, innan de är dax igen. Sedan önskar jag förstås allra allra mest också att hitta en bättre lösning på detta med arbetet. Ett arbete närmre tex.
Kommentarer
Trackback
