Jag vill ha mer tid
Första lediga helgen på jag vet inte hur länge. Skulle ha behövt att bara tagit det lugnt, och fått tid till mig själv. Men tyvärr blev det inte en sådan helg som jag önskat, utan bara en massa stress, stress, stress. Skrev en lapp med göromål som behövde bli gjorda. Men eftersom jag alltid brukar få milslånga listor när jag gör så, eftersom det finns minst en miljon saker som behöver bli gjorda, så sa jag till mig själv att bara ta det absolut viktigaste. Bara sådant som var tvunget att bli gjort nu. Ändå blev det en lista som fyllde en hel A4 =/. Finns inte en chans att vare sig orka eller hinna med allt det där under helgen. Tyvärr. Och rent psykiskt orkar jag definitivt inte. Jag skriker efter vila. Och då menar jag inte att få sätta mig ner en kvart eller halvtimme, för sådana stunder tar jag mig, även fast jag egentligen inte har tid. Annars fungerar jag inte. Vad jag menar är vila till mig själv. Att bara få vara. Att bara få ta en hel dag eller t.om en hel helg att bara göra det jag vill. Gå på promenader. Läsa böcker. Surfa. Spela lite spel. Äta lite god mat. Dricka lite vin. Osv. Ja faktiskt inte ens inräknat att träffa någon, för jag orkar inte ärligt talat. Behöver först och främst komma ikapp mig själv.
Något jag inte fattar det är varför mitt liv alltid ser ut såhär. Vad är det som jag gör annorlunda än andra, som gör att jag alltid har så vansinnigt mycket att göra medan andra hinner få tid till sig själva, få tid till vänner, och t.om få tid att bara sitta och undra vad de ska göra. Sådana bekymmer har jag nog inte haft på 20-30 år. Har jag ens någonsin haft sådana problem?! Att inte veta vad man ska göra, och bli tråkad av det. Kan inte minnas att jag någonsin haft sådana bekymmer. Däremot kan jag förstås bli tråkad ibland, även om det inte händer vidare ofta. Men göromål att göra har jag alltid. Tyvärr.
Ibland blir jag så trött på all stress så jag vill skrika högt. Jag längtar så fruktansvärt efter ett annat slags liv. Ett liv utan stress. Ett liv med tid för mig själv, ordenligt med tid med barnen, tid att vara med vänner, tid att läsa kurser, meditera, åka på resor. Ja det finns så mycket jag vill göra. Endel försöker jag trycka in i mitt liv redan nu. Annat drömmer jag att få tid till. Men när ska det kunna bli. När barnen flyttat hemifrån?
Att det ska vara så omöjligt med allt. Kunde inte dygnet ha fler timmar. Dubbelt så många kanske, men fortfarande med samma arbetstimmar, och samma sömnbehov. Det vore något. Då kanske jag skulle lyckas med livets ekvation.
Något jag inte fattar det är varför mitt liv alltid ser ut såhär. Vad är det som jag gör annorlunda än andra, som gör att jag alltid har så vansinnigt mycket att göra medan andra hinner få tid till sig själva, få tid till vänner, och t.om få tid att bara sitta och undra vad de ska göra. Sådana bekymmer har jag nog inte haft på 20-30 år. Har jag ens någonsin haft sådana problem?! Att inte veta vad man ska göra, och bli tråkad av det. Kan inte minnas att jag någonsin haft sådana bekymmer. Däremot kan jag förstås bli tråkad ibland, även om det inte händer vidare ofta. Men göromål att göra har jag alltid. Tyvärr.
Ibland blir jag så trött på all stress så jag vill skrika högt. Jag längtar så fruktansvärt efter ett annat slags liv. Ett liv utan stress. Ett liv med tid för mig själv, ordenligt med tid med barnen, tid att vara med vänner, tid att läsa kurser, meditera, åka på resor. Ja det finns så mycket jag vill göra. Endel försöker jag trycka in i mitt liv redan nu. Annat drömmer jag att få tid till. Men när ska det kunna bli. När barnen flyttat hemifrån?
Att det ska vara så omöjligt med allt. Kunde inte dygnet ha fler timmar. Dubbelt så många kanske, men fortfarande med samma arbetstimmar, och samma sömnbehov. Det vore något. Då kanske jag skulle lyckas med livets ekvation.
Kommentarer
Trackback
