Mitt liv här och nu...

Så gick ytterligare en natt förbi med bara cirka fem timmars sömn. Nu är det fyra eller fem sådana nätter i rad. Inte alls bra. Reaktionen hos mig av för lite sömn blir omedelbart och ofelbart depression, livsleda, irritation, aptitlöshet, oregerligt humör och fler tråkiga sidor. Orken och lusten för jobbet, hemmet, barnen och mig själv blir starkt  påverkat. Eftersom jag känner till detta så väl så försöker jag undvika att hamna där så gott det går. Vara noga med sömnen. Det funkar definitivt inte jämt. Långt därifrån. Men jag kämpar varje vecka envetet med det. Att få barnen och mig i säng. Men vad gör man i sådana lägen där en expartner envisas att alltid ringa efter min läggtid. Gång på gång finner jag mig stå där gäspande, slö & ganska ointresserat lyssnande och svara mig igenom samtal med honom. Gång på gång säger jag till under samtalen att jag måste sluta, för jag måste sova. Men samtalet fortgår och fortgår. Visst är det inte bara hans fel. Men det tar så emot att behöva säga att han inte får ringa efter en viss tid. Även fast jag borde det. Det känns bara så otrevligt. Fast samtidigt finner jag det ganska respektlöst alla de gånger då han fortsätter samtalen, trots att jag ideligen säger att jag måste avsluta. Jag tänker att om det varit jag som hade ringt upp någon på samma sätt, och den andra sagt det jag sagt, så hade jag snabbt avslutat och undvikit att ringa så sent. Men han fortsätter på samma sätt gång efter gång. Suck. Måste ta itu med det där. Antingen får jag väl sluta svara. Men det känns inte bra det heller, ifall någon en dag ringer för att något hänt. Då vill jag ju kunna bli nådd. Nej bästa är väl trots allt att ta tjuren i hornen och säga till att jag inte vill att han ringer senare än en viss tid.

Detta gör mig lite tjurig inombords. Att jag ska behöva vara så övertydlig. Att han i princip ska behöva behandlas som ett barn, som jag tydligt måste tala om uppenbara saker för. Eftersom han tydligen inte fattar trots alla både uttalade och icke-uttalade antydningar. Suck. Inte heller känns det mindre motbjudande att göra då han dessutom är en sådan person som har lite svårt för raka rör, utan lätt blir tjurig. Då blir det tyvärr som upplagt för att jag hamnar i sitsen att jag undviker och undviker och undviker att ta upp irritationer eftersom jag inte vill göra honom på dåligt humör, tills jag slutligen briserar och häver ur mig allt som ansamlats i en enda gröt, iho med ett antal andra irritationer.

Ja det är inte lätt. Men nu ska jag omedelbart sova. Nu blev det lite för sent