Gnissel...gnissel
Bara någon halvtimme efter att dottern kommer hem börjar gnisslet. Kompisen hon lekt de senaste dagarna med har inte kommit hem ännu "Äuhhhh!....vad ska jag dååå göra!?!? " gnällskriker hon. Jag försöker få henne att förstå att hon väl får hitta på något annat en liten stund. "Det är inget kul!!! äuhh!!". Jag säger då att det kanske bara handlar om en liten stund innan kompisen kommer hem igen. "Nähä det gör det inte!!! Äuhhh!" Pust..
Sedan är det spring efter honung, efter miniyoghurt bägare som jag slutligen gett efter för och köpt, och tjat efter glass. Hon har ett fasansfullt sötsug ständigt. Både jag och pappan har länge kämpat med att försöka minska det där sötsuget hos henne men det verkar omöjligt. Jag säger att hon får vänta med att ta glass tills sonen kommit hem också så de får ta bägge samtidigt. "Jamen då tar han den här chokladglassen som jag vill ha!! Ähuu!!" Nej men det kanske han inte gör försöker jag förklara.
När sonen väl kommit hem slänger sig dottern på frysen och nappar omedelbart åt sig chokladglassen och säger åt brodern att han också får ta en glass för det har jag lovat. Han ser ointresserad ut och säger att han inte känner för det just då. Dottern äter iallafall förnöjt medan sonen pysslar med annat, men strax efter hör jag henne gnälla om att den där chokladglassen var ju inget rolig och säger att hon kan väl ta hans glass eftersom han ju inte ville ha sin. Nej säger jag, han kanske vill ha en sedan och det räcker för dig med en. Hon ger efter. För en gångs skull inte något gnäll om det...puh.
En stund senare släntrar sonen fram till frysen och tar en glass. "Ooohhh utropar han. Det är cola isglass!!! och lyser med hela ansiktet. (Glasslådan är en blandning av isglassar och vanliga glassar i olika smaker och det är lite lotteri över vad man får.) Han går förstås omedelbart över till systern för att visa sitt förvärv. Onej tänker jag nu blir det väl ett sjuhelsikes gnäll över det. Dels för att hon hunnit äta upp sin glass och därmed säkert blir jätteavundsjuk för att han nu äter sin, och dels över det han fått en smak som verkar mer god än den hon åt. Japp mycket riktigt hör jag hur hon nästan omedelbart därefter är framme vid frysboxen och letar. Jag kastar mig ut dit och säger att hon ju redan fått en så nu blir det inte en till. "Jamen han fick ju en cooola glass!!! Jag vill också ha!! Min var ju inte god Uähhh!!! " Återigen ett samtal om att så kan det bli, och en annan gång får hon väl sikta in sig på att försöka hitta en colaisglass då. Gnällande går hon iväg.
Så här är det ständigt med dottern nu för tiden. Gnäll, gnäll, gnäll och för minsta lilla grej är det som att hela himlen ramlat ner och livet är ju såååå besvärligt!
Öronen håller på att ramla av snart. Hoppas innerligt den här gnällperioden inte blir alltför lång...puh.
