Slut på lugnet...en ny barnvecka
Telefonen ringde. Jag lyfte luren och hörde minstingen:
-Mamma jag saknar dig så!
Min käraste lillgumma. Hjärtat riktigt sväller över av kärlek. Nu kommer hon snart snart....efter en vecka hos pappa. Hoppas det blir en bra vecka. Även om det väl är oundvikligt att det imellanåt blir tjafs och tjat om saker, så hoppas jag det kan stanna på en rimlig nivå. Att relationen oss imellan, och mellan sonen och mig, kan hålla sig bra. Det gick riktigt bra förra veckan de var hos mig, trots att det hos pappan tydligen varit väldigt tufft och jobbigt på sistone. Han är nära att ge upp. Vill nästan inte ha dom längre hos sig varannan vecka. Och vi som precis nyligen övergått till att jag inte ska ha dom på hans eftermiddagar. Eftersom jag är arbetslös så har jag haft barnen på hans eftermiddagar så att de skulle slippa fritids. Det var barnen som ville. De var så glada när jag blev arbetslös för att slippa ha så långa skol/fritidsdagar. De ville vara hemma. Då hade jag barnen på heltid och kunde därmed göra barnen glada med att säga att de skulle slippa fritids. Men så blev det helt plötsligt, abrupt, ändrat. Pappan kom från ena dagen till nästa och meddelade att han ville ha dom på halvtid, för helt plötsligt hade hans arbetstjänst blivit ändrad så att han kunde ha barnen. Allt ställdes på ända för mig. Jag hade en bild av hur jag äntligen skulle få vara med barnen mer efter all stress med mina långa arbetsdagar, med långt pendelavstånd. Nu skulle vi vara tillsammans. Det tog ett tag att smälta, men sedan kom vi fram till den här medelvägen, där barnen kunde slippa fritids precis som jag lovet, och jag kunde få vara med barnen på pappans veckor också genom att ha dom på eftermiddagarna innan pappan slutat jobbet. Fint! Det har gått ett antal månader sedan dess. Jag har frustrerande insett att det här upplägget inte fungerar vidare bra ihop med att jag ska kunna få de saker gjort som jag verkligen behöver. Jag hinner inte mer än börja med mina saker förrens det ska avslutas igen då barnen kommmer på eftermiddagen. Så tillslut har vi ändrat upplägget igen. Barnen går på fritids på pappans veckor, och jag hinner då plugga som jag måste. Det funkar inte med halva dagar då. Och även barnen är rätt nöjda. De tycker nu det är kul med fritids igen efter ett halvårs bortavaro. Nu blir det liksom lite lagom av vardera. Varannan vecka är de hemma och kan leka med andra barn som är hemma. Andra veckan är de på fritids och träffar istället de kompisar som går på fritids om dagarna. Rätt perfekt egentligen. Dessutom är bra upptrappning inför att jag förhoppningsvis ska kunna få jobb. Då blir det ju fritids alla veckor och långa dagar.
Så det var nyss vi gick över till det nya upplägget. Vet inte om det är det som påverkat pappan så negativt. Redan första veckan med detta upplägg berättade han att han höll på att bli galen. Tycker det annars är ett litet märkligt sammanträffande. Jag vet att han åkt lite gratisskjuts på vissa saker i detta upplägg. Inte behövt stressa hem så fort, eftersom barnen varit hos mig. Det känns väl inte lika noga att hålla tiden när de är hos mig. Många dagar har jag också skjutsat över barnen till honom när jag och barnen varit iväg nånstans, så då har han inte ens behövt hämta dom. Och många gånger, med hans tillstånd förstås, även kommit över med barnen till honom en bra stund senare än då han egentligen skulle tagit över dom. Och så har ha ju sluppit allt som haft med barnens träningar att göra då han inte haft körkort sen ett bra tag tillbaks och jag därför tagit hand om barnens träningar även på hans veckor. Och så har han inte heller behövt dras med allt som har med blöta och nersmutsade ytterkläder att göra. Då har ju barnen tagit mina saker efter att de kommit hem till mig. Vilket också föranlett att han inte behövt haft lika mycket uppsättningar av saker. Sedan verkar det ha blivit mer tjafs om jämförelse oss föräldrar imellan. Barnen säger att hos xxx får de göra xxx.... Själv lägger jag inte så stor vikt vid det. När de säger så hos mig brukar jag bara säga att jag inte lägger mig i vilka regler som pappa har, men hos mig så är det dom här reglerna som gäller. (Många gånger fullt medveten om att de bara hittar på.) Pappan verkar dock störa sig mer på sådant och på sistone har de även sagt att de vill bo hos mig. Både barnen och pappan har talat om det.
Ja jag vet inte. Snart kommer iallafall lillgumma....och det ska bli härligt att fylla hemmet med lite mer ljud och kärlek igen.
-Mamma jag saknar dig så!
Min käraste lillgumma. Hjärtat riktigt sväller över av kärlek. Nu kommer hon snart snart....efter en vecka hos pappa. Hoppas det blir en bra vecka. Även om det väl är oundvikligt att det imellanåt blir tjafs och tjat om saker, så hoppas jag det kan stanna på en rimlig nivå. Att relationen oss imellan, och mellan sonen och mig, kan hålla sig bra. Det gick riktigt bra förra veckan de var hos mig, trots att det hos pappan tydligen varit väldigt tufft och jobbigt på sistone. Han är nära att ge upp. Vill nästan inte ha dom längre hos sig varannan vecka. Och vi som precis nyligen övergått till att jag inte ska ha dom på hans eftermiddagar. Eftersom jag är arbetslös så har jag haft barnen på hans eftermiddagar så att de skulle slippa fritids. Det var barnen som ville. De var så glada när jag blev arbetslös för att slippa ha så långa skol/fritidsdagar. De ville vara hemma. Då hade jag barnen på heltid och kunde därmed göra barnen glada med att säga att de skulle slippa fritids. Men så blev det helt plötsligt, abrupt, ändrat. Pappan kom från ena dagen till nästa och meddelade att han ville ha dom på halvtid, för helt plötsligt hade hans arbetstjänst blivit ändrad så att han kunde ha barnen. Allt ställdes på ända för mig. Jag hade en bild av hur jag äntligen skulle få vara med barnen mer efter all stress med mina långa arbetsdagar, med långt pendelavstånd. Nu skulle vi vara tillsammans. Det tog ett tag att smälta, men sedan kom vi fram till den här medelvägen, där barnen kunde slippa fritids precis som jag lovet, och jag kunde få vara med barnen på pappans veckor också genom att ha dom på eftermiddagarna innan pappan slutat jobbet. Fint! Det har gått ett antal månader sedan dess. Jag har frustrerande insett att det här upplägget inte fungerar vidare bra ihop med att jag ska kunna få de saker gjort som jag verkligen behöver. Jag hinner inte mer än börja med mina saker förrens det ska avslutas igen då barnen kommmer på eftermiddagen. Så tillslut har vi ändrat upplägget igen. Barnen går på fritids på pappans veckor, och jag hinner då plugga som jag måste. Det funkar inte med halva dagar då. Och även barnen är rätt nöjda. De tycker nu det är kul med fritids igen efter ett halvårs bortavaro. Nu blir det liksom lite lagom av vardera. Varannan vecka är de hemma och kan leka med andra barn som är hemma. Andra veckan är de på fritids och träffar istället de kompisar som går på fritids om dagarna. Rätt perfekt egentligen. Dessutom är bra upptrappning inför att jag förhoppningsvis ska kunna få jobb. Då blir det ju fritids alla veckor och långa dagar.
Så det var nyss vi gick över till det nya upplägget. Vet inte om det är det som påverkat pappan så negativt. Redan första veckan med detta upplägg berättade han att han höll på att bli galen. Tycker det annars är ett litet märkligt sammanträffande. Jag vet att han åkt lite gratisskjuts på vissa saker i detta upplägg. Inte behövt stressa hem så fort, eftersom barnen varit hos mig. Det känns väl inte lika noga att hålla tiden när de är hos mig. Många dagar har jag också skjutsat över barnen till honom när jag och barnen varit iväg nånstans, så då har han inte ens behövt hämta dom. Och många gånger, med hans tillstånd förstås, även kommit över med barnen till honom en bra stund senare än då han egentligen skulle tagit över dom. Och så har ha ju sluppit allt som haft med barnens träningar att göra då han inte haft körkort sen ett bra tag tillbaks och jag därför tagit hand om barnens träningar även på hans veckor. Och så har han inte heller behövt dras med allt som har med blöta och nersmutsade ytterkläder att göra. Då har ju barnen tagit mina saker efter att de kommit hem till mig. Vilket också föranlett att han inte behövt haft lika mycket uppsättningar av saker. Sedan verkar det ha blivit mer tjafs om jämförelse oss föräldrar imellan. Barnen säger att hos xxx får de göra xxx.... Själv lägger jag inte så stor vikt vid det. När de säger så hos mig brukar jag bara säga att jag inte lägger mig i vilka regler som pappa har, men hos mig så är det dom här reglerna som gäller. (Många gånger fullt medveten om att de bara hittar på.) Pappan verkar dock störa sig mer på sådant och på sistone har de även sagt att de vill bo hos mig. Både barnen och pappan har talat om det.
Ja jag vet inte. Snart kommer iallafall lillgumma....och det ska bli härligt att fylla hemmet med lite mer ljud och kärlek igen.
Kommentarer
Trackback
