Kan man hoppa över en dag?
Idag vill jag inte vara med. Denna dag vill jag skippa. Hoppa ett stort steg, över till imorrn. Ska snart gå och se ut något att ha på sig, till en träff jag inte vill gå på. Träffa människor jag säkert kommer bli lessen och obekväm med. Denna person en utav dom En middag att bara hålla ut igenom. Sedan krogbesök. En miljö där jag inte brukar trivas. Där jag säkert kommer bli ensam i detta sällskap. Visst min man, min kille, kommer vara med, men i en miljö där det kommer vilmla av vänner och bekanta till honom, men ingen till mig. Kan inte hjälpa, men jag har redan förutspått hur det kommer bli. Och det är ingen munter tillställning.
Har redan hävt lite av min ångest inför några vänner. Ingen kunde förstå varför denna kvinna verkar ha något emot mig. En trodde det berodde på avundsjuka. En annan tyckte det måste vara omöjligt att tycka illa om mig, och att hon snart måste ändra sig. Blev närmast tårögd av hennes ord.
Känner mig starkt pessimistisk. Varför utsätter jag mig för detta? För mannens skull? För att han ska bli nöjd? För att han ska kunna gå med rent samvete, än vad han kanske annars hade känt om han fått gå själv? För att jag hoppas förändra något? Att jag har en svag och närmast omöjlig förhoppning, om att ändå ha roligt? Jag har inte svaret. Jag är bara irriterad och olustig över situationen. Att känna sig trängd att gå. Närmast tvingad. Om än inte direkt, så indirekt, av honom och av mig.
Hur kommer kvällen att sluta. Kommer den sluta med tårar, ensamhet, att vi blir osams? Jag vet inte, men jag fasar det värsta. Just så som man inte ska göra. Ha förutfattade meningar om hur det kommer bli, och tro det värsta. Är nog duktig på sådant. Åtminstone just nu. Kan inte stoppa dom obehagliga tankarna som far iväg, och kan absolut inte se någon behagligt slut på denna kväll.
Nu måste jag gå för att kolla kläder att ha på mig. Klockan går. Barnens kläder och behovsmaterial behöver också packas. Mina också. Senare ska de skjutsas till mina föräldrar som ställer upp som barnvakt. Skynda skynda...när jag bara vill sitta här och undvika att tänka på ikväll. Vill inte! Vill inte! Vill inte!
Foto: Webbild.com.
Hej!
Förstår din känsla - det är inte skoj men vissa dagar i sitt liv måste man genomlida. Tänk på att en kväll är ganska kort tid - det går!
Försök hitta någon som det är trevligt att prata med och be din man att inte tappa bort dig i vimlet. Är det bland hanns vänner borde han ta lite ansvar för att du hittar någon att prata med.
Hoppas du hittade något att ta på dig som du trivs med, det underlättar alltid!
Lycka till!
Anna!
Tack för uppmuntran och förståelse. Jo jag tänker på det också som något jag bara måste igenom. Funkar det inte med vännerna så kan han ju iallafall aldrig säga att jag inte gett det en chans. Svårt det där med kläderna också. Allt känns fel att ha på sig. Får se vad det blir =/.
