Mitt liv här och nu...

En lång tid har visst gått sedan sist igen. Det har varit fullt upp på alla möjliga plan. Jag har varit sjuk. Fortsatta problem med magen som jag tidigare beskrev om här. Inne på akuten. Och problemen är inte över ännu utan väntar nu kallelser för att dels undersöka tarmen för att se om det finns någon orsak och dels undersöka om jag kan lida av endometrios. Bara att vänta och se. Under tiden fastar jag under mensperioderna. Vågar inte annat. Men det verkar turligt nog funka. Slapp värken helt nu sista gången. Puh.
                                                                           
Roligare som hänt är att jag äntligen köpt ny bil. Eller ny är den inte riktigt. Men ny för mig. Det var dock inte enbart roligt till en början. Jag blev ju då så illa tvungen att lämna bort min älskade älskade bil. Som jag haft så länge. Som jag älskat så högt. Har varit så förtjust i min gamla bil ända sedan jag köpte den. Men den var gammal och hade gått långt och med det långa pendelavstånd jag har till jobbet så var det inte en bra kombination. Det ena felet efter det andra dök upp. Och det kändes inte som någon idé att lägga ner dyra pengar för att laga upp en gammal bil som med mitt långa körande skulle få nya fel lika fort igen. Bättre då med en nyare som pallar med lite mer, och där det tar lite längre tid innan alltför många fel dyker upp igen. En lustig sak jag i detta märkte med separationen från den gamla och överhoppandet till den nya, var att det påminner mig starkt om hur det kan vara att separera från en karl och sedan hitta en annan. När jag lämnade min gamla bil hos bilhandlaren och körde hemåt i min "nya" och fräscha, som hade så otroligt många fler finesser än jag haft förr, så började ändå tårarna rinna när jag åkte iväg. Det kändes så hemskt. Som att jag övergav min kära älskling. Och jag undrade om jag var tokig som gjort detta köp. Samtidigt som jag med förståndet visste alla brister som fanns hos min gamla bil, och vilken lättnad det trots allt var att bli av med de problemen och få en bil där allt fungerade så fint. Efter en stund lugnade jag ner mig. Men jag orkade knappt inte känna några känslor för min nya bil, utan körde bara vidare. Hem hem. Jag hade kommit mer än 10 mil innan jag tog mig en liten bensträckarpaus och titade lite på bilen. Det var ju inte så att jag inte gillade den. Tvärtom hade jag länge vetat vad jag ville ha, och letat över hela Sverige efter just det. Och tillslut dök den upp. Men det var mer som att jag var känslormässigt blockerad efter att jag lämnat av min pärla, och inte klarade av att känna något för den nya just då. Utan det har fått kommit senare undan för undan. Precis som att jag behövde en liten paus imellan dom. Som med förhållanden, där man oftast gör bäst i att inte hoppa från den ena direkt in i ett nytt förhållande, innan man tagit sig åtminstone lite tid att komma över vad som hänt, och de känslor man haft. Det har varit otroligt likt. Hade jag aldrig trott. Nu har jag blivit rätt förtjust i min nya bil, men ännu värker hjärtat då jag tänker på min gamla, och att jag aldrig mer.....ni vet. , trots att jag har det så bra nu.  Lustgt det kan vara. Undrar om det bara är jag som är såhär sjukt fäst vid saker.


Vad som mer hänt är mest det vanliga. Vardagsgöromål, stress, jobb, stress, träffat vänner, stress osv. Inget mer speciellt vad jag kan minnas. Hinner knappt tänka. Men helgen har varit underbar. Efter att jag haft så mycket stress de senaste helgerna, med resor hit och dit, där allt här hemma totalt blivit kaos, så ville jag bara vara hemma helt själv hela helgen, och bara ta hand om hemmet och mig själv. Så det har jag gjort. Och nu känner jag mig laddad igen för en ny vecka. Det är sådant jag verkligen behöver för att orka med. Att få lite ording och reda, ta hand om mig själv, och få ta och ladda upp mina batterier i lugn och ro här hemma. Det är sådant som aldrig sker när jag är borta. Hur roligt det än kan vara att träffa vänner, familj och andra, så blir det aldrig en vila för mig.