Slutar aldrig förundras
Det finns en folkgrupp jag inte kan begripa mig på, och det är de där människorna som vill bråka om allt. Jag kan för mitt liv inte begripa hur de orkar. Och med tanke på vilken lätthet dessa retar upp sig på allt möjligt från stort till smått så undrar jag också hur de verkligen mår innerst inne. Själv är jag lite motsatsen, det är ytterst sällan jag orkar irritera mig. Jag känner alltsom oftast att det inte är värt den ansträngningen. Att det inte är värt att må dåligt för. Det känns som bortkastad tid, då det ytterst sällan dessutom leder till någon förändring. Trots långa och uppretade diskussioner brukar det sällan vara någon som ändrar sin åsikt. Det enda som händer är just det....att de bara har retat upp sig själva. Därför har det undan för undan blivit alltmer sällsynt att jag ger mig in i sådana diskussioner, och de ytterst få gånger det numera händer så förbannar jag mig själv för att jag gjorde något så dumt. Till vilken nytta liksom....?
Aktivitetssummering vecka 5
Summering av förra veckan:
5 promenader á 50 minuter.
0 träningar
Då jag var riktigt redigt förkyld under hela veckan, så undvek jag alla träningar. Det skulle ha tagit för hårt på kroppen, och förmodligen varit mer nedbrytande än uppbyggande. Däremot tog jag desto fler promenader, och med tanke på hur jag mådde, och att det krävdes en hel del för att dra iväg mig, så känner mig klart nöjd med det antal som blev. Det är dessutom bra mycket bättre än föregående vecka. Får hoppas att jag känner mig tillräckligt stark denna vecka för att smyga igång träning också litegrann, och försöka hålla igång endel promenader samtidigt. Får se om jag lyckas.
5 promenader á 50 minuter.
0 träningar
Då jag var riktigt redigt förkyld under hela veckan, så undvek jag alla träningar. Det skulle ha tagit för hårt på kroppen, och förmodligen varit mer nedbrytande än uppbyggande. Däremot tog jag desto fler promenader, och med tanke på hur jag mådde, och att det krävdes en hel del för att dra iväg mig, så känner mig klart nöjd med det antal som blev. Det är dessutom bra mycket bättre än föregående vecka. Får hoppas att jag känner mig tillräckligt stark denna vecka för att smyga igång träning också litegrann, och försöka hålla igång endel promenader samtidigt. Får se om jag lyckas.
Snölandskap
Efter några kraftiga snöväder, så har helt plötsligt den kala och höst/vår-liknande vintern äntligen blivit vit. Det piggar upp väsentligt. Är det vinter så tycker jag också det ska vara snö. Så just nu känner jag mig nöjd. Mycket nöjd. Med vinterlandskapet iallafall. För övrigt är det inte så mycket som hänt. Man står i väntans tider på alla sätt och vis....as usual. Helgen har varit lugn. Är lite missmodig över mig själv och att jag inte gjort mer. Men å andra sidan är jag ju fortfarande väldigt förkyld, så det kan ju vara bra för den sakens skull iallafall, att jag tagit det lugnt och inte stressat mig alltför mycket. Ikväll ska jag däremot bort. Ska dansa. Ska bli kul, men samtidigt lite pirrigt då jag var borta förra gången och hoppas jag inte hunnit komma efter för mycket. Bäst att kanske börja göra iordning sig lite smått. Öva lite på stegen och byta om. Ska ju även äta innan jag åker iväg. Och jag vet ju hur jag är, som alltid tror jag ska hinna med mer än vad jag i realiteten gör. Så det får väl bli så då. Ha en fortsatt trevlig helg mina läsare!
Ny dag
Idag känns det verkligen som en ny dag, och då inte menat bara med att det blivit ett nytt dygn, utan att det verkligen är som en ny dag. Var ju väldigt krasslig igår, och allmänt svag, trött på mig själv och det mesta, och lite smått deprimerad, även om jag väl inte direkt skrev det uttryckligen. Men nu skiner solen här, jag fick iväg barnen till skillnad mot igår då jag försov mig, och har gått en promenad igen. Skönt! Känner mig så mycket nöjdare med mig själv, även om mycket av dan förstås återstår och det fortfarande finns gott om tid att sabba den.;) Känner mig iallafall mer uppåt idag och även om jag fortfarande är rätt redigt förkyld, så känner jag mig iallafall bättre än igår. Måste dock se till att ta det ganska lugnt rent fysiskt. Så några träningar blir det inte. Och det vore bra att se till att vila en hel del om det bara finns möjlighet till det. Måste verkligen se till att få mer sömn. Inatt gick det nog hyfsat med det, vilket väl också kan vara en anledning till mitt förbättrade mående, men även gärna lite vila under dan när jag är såpass sjuk som jag är just nu. Märker att det tar väldigt mycket på krafterna.
Ser fram emot imorgon. Längtar sjukt mycket efter PV!
Ser fram emot imorgon. Längtar sjukt mycket efter PV!
Besökare
Jag ser att det varje dag finns många fler besökare än de som valt att kommentera. Nu vet jag själv att man ibland inte har något att kommentera, eller ork och lust till det, vilket är helt förståeligt. Jag skulle däremot verkligen uppskatta och bli glad om ni andra någon gång också ville lämna en liten kommentar eller avtryck. Vore helt enkelt kul att veta mer om er =). Inget tvång somsagt...men klart uppskattat.
Aktivitetssummering vecka 4
Summering av förra veckan:
1 promenad
1 träning.
Usch...behöver öka bägge två. Blev inte som jag hade planerat. Så jag får väl istället säga att jag ser fram emot bättre siffror om en vecka!. =)
1 promenad
1 träning.
Usch...behöver öka bägge två. Blev inte som jag hade planerat. Så jag får väl istället säga att jag ser fram emot bättre siffror om en vecka!. =)
Besök
Igår vigdes dagen till att baka, fixa och dona inför främmat som skulle anlända framåt kvällningen. Och trots alla löften, och all tidigare planering, så blev det lika stressigt som vanligt. Tänk att man aldrig kan bryta den onda cirkeln!
Det är inte ofta jag har folk här, och ofta känns det bara jobbigt innan, med allt som ska förberedas. Det var dock riktigt trivsamt, och kändes skönt att få prata och skratta en stund och diskutera stort som smått, när de väl var här.
Idag är det som dagen efter, ganska lugnt och skönt även om vi förvisso ska iväg snart, jag och barnen på deras simning. Ska även se om jag kan få till någon träning idag för min egen del. Så fullt så lugn dag som jag tänkte blir det nog inte.
Det är inte ofta jag har folk här, och ofta känns det bara jobbigt innan, med allt som ska förberedas. Det var dock riktigt trivsamt, och kändes skönt att få prata och skratta en stund och diskutera stort som smått, när de väl var här.
Idag är det som dagen efter, ganska lugnt och skönt även om vi förvisso ska iväg snart, jag och barnen på deras simning. Ska även se om jag kan få till någon träning idag för min egen del. Så fullt så lugn dag som jag tänkte blir det nog inte.
En prekär situation
Idag hände något jag väl aldrig trott skulle hända. Jag hamnade i en lite märklig situation.
Jag var iväg med barnen på simning, och på grund av vissa oplanerade omständigheter kom det att bli så att min pojkvän fick ta hand om barnens avklädning på badhuset när vi kom dit, medan barnens pappa fick ta hand om barnens påklädning efteråt. Jag behövde inte göra annat än att gå in och bänka mig, och sedan åka därifrån, medan de båda männen tog hand om allt kring barnens bestyr. Märklig känsla...
Men ifall detta kändes lite udda och märkligt, så var det inget mot vad jag kände när jag som åskådare under simlektionen råkade hamna mitt mellan min pojkvän och mitt ex (barnens pappa). En mycket mycket märklig känsla! Där satt jag mellan han som blev min nya, och han som jag haft mitt senast längsta förhållande med, barnens pappa. Jag tittade på folket runtomkring och funderade på vad de tänkte. Ifall de förstod att detta var en man från förut, och en man från nu, vad tänkte de då? Tänkte de att vi var en sådan där modern familj där man kan träffas nya partners med exare och barn och allt, och pratas vid allesammans utan att det är något konstigt med det. Som i den där filmen: "Tomten är far till alla barnen". De skulle bara ha vetat isåfall. De skulle ha vetat vad som hänt tidigare. Att min pojkvän och mitt förhållande startade på ett väldigt turbulent sätt, pga barnens pappa. Såpass turbulent så jag just då faktiskt till och med letade och skrev upp telefonnumren till både polis, brottsofferjour och flera kvinnohus. Jag var rädd...för någon jag själv levt med. För han som var barnens pappa. Jag var rädd både för deras och min skull.
Att denna stund som hände idag någonsin skulle inträffa, var långt mer än jag då trodde. Hade någon sagt det då, så hade jag säkerligen skrattat och trott denne drivit med mig. "Nej det går aldrig" hade jag sagt. Men nu satt vi ändå där...och det gick. Faktiskt rätt bra för att vara ärlig, även om jag kände mig spänd som en fiolsträng. Sådär så man sitter som på nålar....färdig att rusa upp ifall något skulle hända. Men utåt sätt såg jag säkert lugn ut, där jag satt och omväxlande pratade och skrattade åt saker med exet och omväxlande gjorde detsamma med PV.
Kan knappt smälta det....men det var en MYCKET märklig känsla.
Jag var iväg med barnen på simning, och på grund av vissa oplanerade omständigheter kom det att bli så att min pojkvän fick ta hand om barnens avklädning på badhuset när vi kom dit, medan barnens pappa fick ta hand om barnens påklädning efteråt. Jag behövde inte göra annat än att gå in och bänka mig, och sedan åka därifrån, medan de båda männen tog hand om allt kring barnens bestyr. Märklig känsla...
Men ifall detta kändes lite udda och märkligt, så var det inget mot vad jag kände när jag som åskådare under simlektionen råkade hamna mitt mellan min pojkvän och mitt ex (barnens pappa). En mycket mycket märklig känsla! Där satt jag mellan han som blev min nya, och han som jag haft mitt senast längsta förhållande med, barnens pappa. Jag tittade på folket runtomkring och funderade på vad de tänkte. Ifall de förstod att detta var en man från förut, och en man från nu, vad tänkte de då? Tänkte de att vi var en sådan där modern familj där man kan träffas nya partners med exare och barn och allt, och pratas vid allesammans utan att det är något konstigt med det. Som i den där filmen: "Tomten är far till alla barnen". De skulle bara ha vetat isåfall. De skulle ha vetat vad som hänt tidigare. Att min pojkvän och mitt förhållande startade på ett väldigt turbulent sätt, pga barnens pappa. Såpass turbulent så jag just då faktiskt till och med letade och skrev upp telefonnumren till både polis, brottsofferjour och flera kvinnohus. Jag var rädd...för någon jag själv levt med. För han som var barnens pappa. Jag var rädd både för deras och min skull.
Att denna stund som hände idag någonsin skulle inträffa, var långt mer än jag då trodde. Hade någon sagt det då, så hade jag säkerligen skrattat och trott denne drivit med mig. "Nej det går aldrig" hade jag sagt. Men nu satt vi ändå där...och det gick. Faktiskt rätt bra för att vara ärlig, även om jag kände mig spänd som en fiolsträng. Sådär så man sitter som på nålar....färdig att rusa upp ifall något skulle hända. Men utåt sätt såg jag säkert lugn ut, där jag satt och omväxlande pratade och skrattade åt saker med exet och omväxlande gjorde detsamma med PV.
Kan knappt smälta det....men det var en MYCKET märklig känsla.
Seg morgon
Idag har jag slöat något alldeles förfärligt. Låg länge länge kvar i sängen, medan barnen spelade dataspel och minstingen imellanåt kom in och lade sig under mitt täcke och gosade. Hm....så mysigt!! 
Gick sedan runt i morgonrocken ett bra tag också och bara slöade. Skönt att ha det så ibland. När man får tillåta sig att bara softa. =)
Seg som jag är, så har jag istället såhär sent omsider, när alla andra börjar bänka sig vid tv:n, tänkt att kanske sätta igång och städa. Får se hur det går med det. Borde även kolla vad det kommer på tv idag, så man inte missar det som vanligt. Det finns praktiskt taget ingen mer gång i veckan som jag tittar på tv, frånsett just någon enstaka film/dokumentär på helgen. Så då kan det ju ha varit trevligt att kolla först vad som kommer, så man inte missar ifall det finns något som vore roligt att se.
Gick sedan runt i morgonrocken ett bra tag också och bara slöade. Skönt att ha det så ibland. När man får tillåta sig att bara softa. =)
Seg som jag är, så har jag istället såhär sent omsider, när alla andra börjar bänka sig vid tv:n, tänkt att kanske sätta igång och städa. Får se hur det går med det. Borde även kolla vad det kommer på tv idag, så man inte missar det som vanligt. Det finns praktiskt taget ingen mer gång i veckan som jag tittar på tv, frånsett just någon enstaka film/dokumentär på helgen. Så då kan det ju ha varit trevligt att kolla först vad som kommer, så man inte missar ifall det finns något som vore roligt att se.
Känner mig en aningens bättre
Ja sådär ett gruskorn bättre. Har gjort min andra planerade träning för veckan. Åtminstone något. Men nöjd kan jag ju inte påstå att jag är över mina prestationer 
. Är allmänt missnöjd över mig själv denna vecka. Inte bra! Måste skärpa mig. Nästa vecka....
Skönt iallafall med fredag. Har varit så ofantligt trött hela veckan, så det ska bli gudomligt skönt att få lite sovmorgon. Imorgon blir nog en lugn dag. Inget speciellt inplanerat. Ska se om jag kan få till någon städning. Det vore behövligt. Och på kvällen ska PV komma. Får hoppas det kan bli lite myskväll....om han inte kommer försent som han många gånger gör. Ja jag ska inte gnälla. Jag har ju ändå en pojkvän som jag älskar, vilket är långt mer än jag trodde jag skulle få innan vi träffades. Då tyckte jag det kändes lika omöjligt att hitta någon att älska och bli älskad av, och som skulle vilja samma som mig, som det vore att leta efter en nål i en höstack. Men helt plötsligt gjorde jag det. Eller egentligen var det inte plötsligt. Vi kände varann....och hade pratat med varann länge. I flera år. Men utan att träffas. Jag var för feg och till en början inte så intresserad. Men eftersom vi hade vissa stora saker gemensamt så fortsatte vi kontakten.
Kan faktiskt fortfarande inte riktigt förstå det här. Känns så märkligt. Så långt ifrån vad jag trodde. Att han och jag skulle..... Ja ibland bjuder verkligen livet på överraskningar.
. Är allmänt missnöjd över mig själv denna vecka. Inte bra! Måste skärpa mig. Nästa vecka....Skönt iallafall med fredag. Har varit så ofantligt trött hela veckan, så det ska bli gudomligt skönt att få lite sovmorgon. Imorgon blir nog en lugn dag. Inget speciellt inplanerat. Ska se om jag kan få till någon städning. Det vore behövligt. Och på kvällen ska PV komma. Får hoppas det kan bli lite myskväll....om han inte kommer försent som han många gånger gör. Ja jag ska inte gnälla. Jag har ju ändå en pojkvän som jag älskar, vilket är långt mer än jag trodde jag skulle få innan vi träffades. Då tyckte jag det kändes lika omöjligt att hitta någon att älska och bli älskad av, och som skulle vilja samma som mig, som det vore att leta efter en nål i en höstack. Men helt plötsligt gjorde jag det. Eller egentligen var det inte plötsligt. Vi kände varann....och hade pratat med varann länge. I flera år. Men utan att träffas. Jag var för feg och till en början inte så intresserad. Men eftersom vi hade vissa stora saker gemensamt så fortsatte vi kontakten.
Kan faktiskt fortfarande inte riktigt förstå det här. Känns så märkligt. Så långt ifrån vad jag trodde. Att han och jag skulle..... Ja ibland bjuder verkligen livet på överraskningar.
Det räckte inte till
Nog för att jag har lagt mig lite lite tidigare de senaste nätterna, men det räckte inte till. Var extremt svårt att komma upp i morse. Kände mig som en vandrande våldnad när jag i morse gick runt och gjore morgonbestyren. Men tillslut hade jag ändå tagit mig igenom det och fick stupa på sängen. Skulle ha varit omöjligt att få något mer och vettigt gjort. Så det blev att sova. Nu sitter jag här med en kopp kaffe och skämmigt nog lite ischoklad från i julas.
Får hoppas att jag kan få lite mer gjort i eftermiddag.
Får hoppas att jag kan få lite mer gjort i eftermiddag.
Dum jag kände mig
Var i affären idag med barnen. Inte hade jag någon lust, och inte hade jag någon ork. Låg och vred mig i magplågor sista halvtimmen innan vi for iväg, så hår och sminkning såg nog inte alltför roligt ut. Trodde överhuvudtaget det var kört att hinna iväg, men då magplågorna tillslut gav efter för den värktablett jag tagit, så gjorde vi ett försök. 1 timme hade vi på oss att åka till affären, handla och åka tillbaks innan den äldste skulle iväg på träning. Inte så lätt att hinna det med två barn i släptåg.
Väl i affären var jag så stressad så jag halvsprang runt med vagnen samtidigt som jag snabbt rafsade till mig de saker jag var tvungen att ha. Men vem möter jag då just denna enstaka gång, om inte en kille jag tidigare var lite förälskad i och som jag inte heller fortfarande kanske känner mig neutral inför. Jo då...där stod han, och såg oss, och hejade. Jag hejade förstås tillbaks innan jag generat skyndade vidare, men tror ni inte han strax efter korsade våran väg igen medan han berättade om att han tydligen fått en kram av min minsting samma dag. Jag småskrattade lite, fullt medveten om att mitt hår, sminkning och hållning knappast visade sig från sin bästa sida just då, och inte heller hade jag tid att snacka eller någon aning om vad jag skulle säga. Försökte tillslut säga något, men halvvägs in i meningen tappade jag ett ord jag skulle säga, så i ren panik tar jag ett annat som gör att meningen inte får den betydelse jag hade tänkt. Känner mig totalt puckad, och som en stammande lolla. Blä! Så jag skyndar återigen vidare. Bråttom har jag ju, och det var ju en bra anledning för att komma därifrån.
Märkligt sådant där. Det är som en oskriven lag om att de gånger då man ser som fulast ut, och har som allra allra minst lust att träffa på någon person, så träffar man självfallet på inte bara vem som helst, utan dessutom de personer man allra allra minst vill bli möta på just då.
Känner mig riktigt skamsen över hur han såg mig, och för det jag sa. Hade varit bättre om jag varit tyst istället.
Väl i affären var jag så stressad så jag halvsprang runt med vagnen samtidigt som jag snabbt rafsade till mig de saker jag var tvungen att ha. Men vem möter jag då just denna enstaka gång, om inte en kille jag tidigare var lite förälskad i och som jag inte heller fortfarande kanske känner mig neutral inför. Jo då...där stod han, och såg oss, och hejade. Jag hejade förstås tillbaks innan jag generat skyndade vidare, men tror ni inte han strax efter korsade våran väg igen medan han berättade om att han tydligen fått en kram av min minsting samma dag. Jag småskrattade lite, fullt medveten om att mitt hår, sminkning och hållning knappast visade sig från sin bästa sida just då, och inte heller hade jag tid att snacka eller någon aning om vad jag skulle säga. Försökte tillslut säga något, men halvvägs in i meningen tappade jag ett ord jag skulle säga, så i ren panik tar jag ett annat som gör att meningen inte får den betydelse jag hade tänkt. Känner mig totalt puckad, och som en stammande lolla. Blä! Så jag skyndar återigen vidare. Bråttom har jag ju, och det var ju en bra anledning för att komma därifrån.
Märkligt sådant där. Det är som en oskriven lag om att de gånger då man ser som fulast ut, och har som allra allra minst lust att träffa på någon person, så träffar man självfallet på inte bara vem som helst, utan dessutom de personer man allra allra minst vill bli möta på just då.
Känner mig riktigt skamsen över hur han såg mig, och för det jag sa. Hade varit bättre om jag varit tyst istället.
Tänk om man kunde ha en dag i sängen
Vädret har blivit rätt hyfsat och solen lyser, men själv känner jag allra mest för att tillbringa dagen i sängen om jag bara finge. Magen är i olag, som den alltid är under denna period, och jag har noll och ingen lust varken att göra något eller vara någon annanstans än hemma. Dessvärre går det inte att få som jag vill. Jag måste både handla och gå iväg med den äldsta till träning idag. Usch, fy och blä vad jag inte har lust med detta just idag. Eftersom jag dessutom måste handla idag, så borde jag även kolla igenom vad vi ska äta de närmaste dagarna, så man slipper åka till affären en massa gånger i onödan. Ytterligare en sak som jag inte har lust med alltså.
Längtar till ikväll, när dagen är över och jag kan få gå och lägga mig! =/
Just det - glömde ju
Det har kommit nu ;), och då refererar jag förstås till inlägget HÄR.
Äntligen!
Äntligen har jag lyckats kommit iväg på en morgonpromenad! Men det var på vippen att det höll på att köra sig för idag med då jag såg de regntunga molnen när jag gick ut. Var dock så envis så jag bara vände och hämtade paraplyet. Vägrade att stanna hemma för att det eventuellt skulle regna. Och turligt blev det aldrig regn, så jag bar med mig paraplyet helt i onödan.
Nu sitter jag här med lite frukost. Hm... Det var svårt att stå över den innan jag ska gå ut, då jag är extremt beroende av frukost, och vill ha den strax efter jag har gått upp. Men då jag vet att det är bättre att vänta till efter promenaden så försöker jag göra så.
Nu ska jag försöka ta itu med dagen och se om jag kan göra det bättre än igår.
Nu sitter jag här med lite frukost. Hm... Det var svårt att stå över den innan jag ska gå ut, då jag är extremt beroende av frukost, och vill ha den strax efter jag har gått upp. Men då jag vet att det är bättre att vänta till efter promenaden så försöker jag göra så.
Nu ska jag försöka ta itu med dagen och se om jag kan göra det bättre än igår.
Hur ska jag få slut på suget?
Sedan jullovet då det blev mer än vanlig mängd godisintag, har jag ett sug som inte verkar gå bort. Minskat har det turligt nog, men hur får man bort det där sista? Varje kväll är det samma visa. När man sitter och som bäst snackar med folk på nätet eller börjar fundera på att gå och lägga sig, då dyker det på en som ett osynligt monster. Helt plötsligt finns det bara där, och jag försöker värja mig genom att tänka att "jag ska bara ta lite vatten...eller kanske att lightdricka skulle funka bättre för att stilla suget, då har jag åtminstone fått något sött". När det fortfarande inte vill ge sig drar jag fram nötterna och knaprar på dom tills påsen är närmast slut. Men är suget borta. Nix! Inte då!
Jag är trött på det här nu. Vill återgå till lite nyttigare liv. Tänk vad nyttig jag var strax innan jul. Och vad lite jag vägde då. Precis som jag ville. Nu vågar jag inte ens väga mig längre. Det är alldeles för riskabelt. Men det är ju inte direkt någon svårare gissning, för jag märker ju att byxorna återigen sitter åt. Precis som de gjorde innan jag började bli lite nyttigare. Suck! Allt slit för gäves.
Måste skärpa mig nu! Och det menar jag verkligen. Var ju tom på väg ut på morgonprommis i morse tills jag hörde att det regnade. Sablans regn som skulle första allt! Men imorrn......om det bara inte är något regn, då ska det blir en promenad av. Inte att det kommer göra någon skillnad, men om jag utökar promenaderna och utökar de andra träningarna, och äter lite bättre...då kanske. Det gäller bara att vara lite optimistisk. =)
Och på tal om vad jag borde....Nu borde jag verkligen gå och lägga mig. Hade hoppats att PV skulle höra av sig, då han inte svarade på telefon förut. Hade varit mysigt att få höra hans röst innan jag går och lägger mig. Men det verkar inte så =/. Vågar ju inte ringa nu då han kanske ligger och sover. Så jag får väl klara mig. Får väl krama nallen eller kudden som vanligt.
Jag är trött på det här nu. Vill återgå till lite nyttigare liv. Tänk vad nyttig jag var strax innan jul. Och vad lite jag vägde då. Precis som jag ville. Nu vågar jag inte ens väga mig längre. Det är alldeles för riskabelt. Men det är ju inte direkt någon svårare gissning, för jag märker ju att byxorna återigen sitter åt. Precis som de gjorde innan jag började bli lite nyttigare. Suck! Allt slit för gäves.
Måste skärpa mig nu! Och det menar jag verkligen. Var ju tom på väg ut på morgonprommis i morse tills jag hörde att det regnade. Sablans regn som skulle första allt! Men imorrn......om det bara inte är något regn, då ska det blir en promenad av. Inte att det kommer göra någon skillnad, men om jag utökar promenaderna och utökar de andra träningarna, och äter lite bättre...då kanske. Det gäller bara att vara lite optimistisk. =)
Och på tal om vad jag borde....Nu borde jag verkligen gå och lägga mig. Hade hoppats att PV skulle höra av sig, då han inte svarade på telefon förut. Hade varit mysigt att få höra hans röst innan jag går och lägger mig. Men det verkar inte så =/. Vågar ju inte ringa nu då han kanske ligger och sover. Så jag får väl klara mig. Får väl krama nallen eller kudden som vanligt.
Precis så är det...
Såg en bra och sann mening i en blogg idag:
"Ständig utmaning - att glädjas åt det man har och inte beklaga sig åt det man inte har".
Precis en sådan dag har jag haft idag, då jag har hängt upp mig på just det där som jag inte har och som jag önskar så hett. Vet att man inte borde tänka på just det där. Försöker att låta bli, men det är svårt. En ständig utmaning är precis vad det är.
Nervöst
Idag är jag nervös. Borde väl egentligen inte behöva vara det ännu, men ändå är jag det. Något har inte kommit som det brukar. Men ännu ligger det inom marginalerna. Det finns fortfarande tid kvar. Imorgon ligger också inom marginalerna. Men så sent brukar det inte vara, istället var det mest väntat i måndags eller tisdags, men då kom det inte, därav min nervositet.
Nåväl. Jag borde inte behöva oroa mig. Det bör komma. Det finns inga anledningar att misstänka något annat. Så jag får väl försöka förlita mig på det.
Nåväl. Jag borde inte behöva oroa mig. Det bör komma. Det finns inga anledningar att misstänka något annat. Så jag får väl försöka förlita mig på det.
Inte hjälpte det...
Försökte lägga mig tidigare igår, och något tidigare blev det väl om om än inte mycket. Men inte gjorde det stor skillnad när jag sedan ändå inte kunde somna. Låg istället där och vände och vred mig och blev alltmer uppstressad över hur lite sömn jag återigen skulle få.
Vet inte hur jag ska bete mig. Försöka att inte vila något under dagen kanske... Men ändå så vet jag att samma sak upprepar sig varje kväll. Jag blir supertrött mellan 18-20 tiden, när barnen fortfarande är vakne. Sedan piggnar jag till lagom tills det vore lagom att lägga sig. Inte förren bortåt 24 tiden börjar jag möjligtvis bli trött igen, men då är det redan försent för att hinna få ett vettigt antal sömntimmar. Nä blä vad svårt det är sådant där. Så det enda säkra sättet för att få en vettig sömnlängd, vore att lägga sig direkt när barnen lägger sig. Trist, då det ju är skönt att utnyttja den lugna stunden på kvällen efter att de lagt sig, och det även är den stund på dagen som jag tycker är mysigast. På förmiddagarna är jag alltid så seg, trögstartad som jag är. Men jag kanske är så illa tvungen att göra så tills jag åtminstone kunnat ställt om kroppen.
Få se om jag lyckas ikväll.
Vet inte hur jag ska bete mig. Försöka att inte vila något under dagen kanske... Men ändå så vet jag att samma sak upprepar sig varje kväll. Jag blir supertrött mellan 18-20 tiden, när barnen fortfarande är vakne. Sedan piggnar jag till lagom tills det vore lagom att lägga sig. Inte förren bortåt 24 tiden börjar jag möjligtvis bli trött igen, men då är det redan försent för att hinna få ett vettigt antal sömntimmar. Nä blä vad svårt det är sådant där. Så det enda säkra sättet för att få en vettig sömnlängd, vore att lägga sig direkt när barnen lägger sig. Trist, då det ju är skönt att utnyttja den lugna stunden på kvällen efter att de lagt sig, och det även är den stund på dagen som jag tycker är mysigast. På förmiddagarna är jag alltid så seg, trögstartad som jag är. Men jag kanske är så illa tvungen att göra så tills jag åtminstone kunnat ställt om kroppen.
Få se om jag lyckas ikväll.
Känner mig lite mer nöjd
Idag har jag känt mig hemskt slö. Kom inte i säng inatt, så det blev som vanligt bara 3-4 timmars sömn, och eftersom det blivit så nu några nätter så började det bli kännbart idag. Därför kände jag mig tvungen att vila en stund under dagen, och har därmed inte alls fått det där gjort som jag ju hade tänkt. I eftermiddags kände jag därför stor ångest över hur slö jag varit, och allt jag borde fått gjort, så för att försöka minska mitt dåliga samvete så tog jag iallafall ett träningspass. Så nu känns det lite bättre. =) Har ju tänkt utöka till 2 träningspass denna vecka. Skönt att ha kommit igång lite. Förvisso dröjer det länge innan jag är där jag vill vara, där jag var när jag tränade som mest (ca 4 gånger i veckan). Men jag är åtminstone på gång. Det värsta är att jag varit "på gång" nu ett antal gånger under det sista året, men hela tiden stannat av med träningen när det varit för mycket som kört ihop sig. Förstår inte att det ska vara så omöjligt att få tid till det. Likadant med promenader som jag också har längtat tillbaks till den sista månaden. Omöjligt det med känns det som. Men jag ska komma dit! Jag ger mig inte!
